Cornelis

Cornelis

Söndag

Ojojoj

Söndag och dessutom debut av något som närmast kan liknas vid en trött högstadieelevs försök till att skriva en uppsats vad denne gjort under sommaren som gått än en "blog" i riktig mening.

Nåja ni får alla stå ut och passar det inte så kan man ju alltid surfa vidare.

Jag sitter helt enkelt här och "författar" denna text helt beroende på att jag inte orkar att förta mig något annat. Med denna text försöker jag finna en sorts ursäkt att inte göra det jag borde åta mig att göra. En sorts undanflykt helt enkelt.

Vad är det då ni tänker, vad är det han borde göra såhär en Februarisöndagseftermiddag??

Jo att helt sonika montera ner julgranen och städa undan julsakerna.

Alla kulörta kulor och tomtar verkar stirra på mig. Stirra och skrika "PLOCKA NER OSS IDIOT! DET HAR FAN GÅTT NÄSTAN 40 DAGAR SEDAN JULAFTON"

Ångesten ligger som ett tjockt lager smog i huset. Jag vill, men orkar inte. Det har kommit till en punkt då jag bara helt passivt ignorerar alla tomtar, amaryllisar och elektriska ljusstakar. Jag har tom tänkt att om jag inte tänder julgranen och stakarna så finns de inte. Kanske....

Varje gång jag är ute och går med hundarna tittar jag in i folks fönster, letar efter minsta tecken till tomte eller någon juligt lysande elektriskt. För varje dag blir dessa tecken färre och färre.

Jag skyller allt på min make som verkligen älskar allt blinkande och kulört, vare sig det är julsaker eller annat. Bara det är broderat och glänser så kan det gärna visas upp.

För några veckor sedan hade jag orken att ta ner allt, men nu, nu verkar det ha övergått till just oro och ångest.

Maken säger: "låt det sitta uppe till lillajul". Va fan är lillajul och när inträffar det??? Säkert nått Halländskt.

Nåja jag ska ta ett par Panodil och börja med en enkel ljuslykta... sen kanske...