Kommit till beslut

Nu har jag äntligen bestämt mig eller ja, i varje fall till 99.9999% Jag har beställt en SE Xperia1 och dessutom bytt till Telia som operatör. Sorry Tele2, vi har varit tillsammans sen jag var arton år men nu är det dags att gå vidare, kanske ses vi igen.

Va?

Måste jag vara med?

Köpångest och telefonlust

Maken jobbar i natt så jag är gräsänkling för några timmar. Sitter och frossar över vilka saker jag bara vill köpa. Dessutom försöker jag besluta mig för vilken mobiltelefon jag vill ha. Ska det bli en Iphone eller en Xperia1 eller vad? Jag vill ha en pekskämsmobil som passar mig. Båda två har ju både för och nackdelar och jag inte bestämma mig. En liten röst i huvudet viskar hela tiden. Sansa dig Saddo, sansa dig. Vänta... Du kan ha din gamla mobil ett tag till. Det går ju att ringa både hem och till SOS. Hela min kropp och själ vill köpa och köpa men hjärnan sätter stopp. Men idag lurade jag hjärnan. Köpte en liten sak på auktion. En kul liten röd telefon. Men vad ska man med den till egentligen? I morgon är jag ledig från jobbet. Då hoppas jag vid Gud att plåtslagaren kommer så han kan klä in ventiler och skorstenen som skulle vara gjort för 1 månad sedan. Jag börjar långsamt hata hantverkare. Om jag jobbade som vissa hantverkare så skulle mina patienter vara döda för länge sedan. Kan man inte införa en hantverksgaranti ungefär som vårdgarantin? Nåja till deras försvar att de inte kommit tidigare var ju att en av dem råkade såga av sitt finger eller fingertoppen. Han visste egentligen inte så noga. När jag frågade honom om de kunde sy fast biten igen svarade han "nää den ligger väl kvar någonstans på gården...". Jag antar att man får ta sådana saker med jämnmod. Nu ska jag lägga mig och försöka förtränga ökade räntor, bankkriser, underbemanning och personalbrist. God natt livet vart du än är!

Måndagsyrsel

Snart tillbaka till arbetet. Det som jag avskydde så mycket i fredags. Efter en avkopplade helg med storbak på schemat så är jag åter redo att möta veckans motgångar. I hope! Hörde på radion att landets Sjuksköterskor blir sjuka av sitt arbete. Ligger jag i riskzonen? Nej, bäst att hantera stressen på det sätt jag är bäst på, förtränga. Tills vi ses!

Mera död

Min frånvaro har lyst med sin tillvaro sista tiden. Jag har helt enkelt inte orkat engagera mig i världen. Arbetet har med sina sylvassa klor sugit tag i mig. Dragit mig ner mot avgrunden men jag har försökt att kämpa emot. De få stunder jag kunnat klä av mig rollen som det offentligas hembiträde har jag fått kämpa med hemmets vedermödor. Jobbet känns just nu som en stor svart kleggig obehaglig sörja som man måste doppa sig i då och då för att kunna få penningar till brödfödan. Ständig sjukdom bland personal, underbemanning, miljoner av irriterande tidsstjälande saker som ingen kan, hinner eller orkar ta itu med för arbetsbördan är så stor. Jag satt och funderade på idag när jag jobbade mitt kvällspass, att under detta pass har jag spenderat 70-75% av min arbetstid till att fylla på, leta reda på saker som borde finnas där det ska finnas, göra saker som en annan kollega redan borde ha gjort, tänkt ut saker andra borde ha tänkt på, gjort saker andra borde ha gjort så jag kunde koncentrera mig på det som jag egentligen skulle göra. Senare på parkeringsplatsen efter jobbet och efter en timmas övertid kände jag att här skulle jag kunna lägga mig ner och bara dö. Jag är i och för sig lagd åt det dramatiska hållet men min tid var nog inte kommen än. Jag använde mina sista krafter för att ta mig till bilen, satte mig bakom ratten för att sedan stänga av nästan all hjärnkapacitet. Det är inte så att denna arbetsbörda hållit i sig i några dagar, ett par veckor eller månader. Det känns som ett par år. Kanske är det dags för mig att säga upp mig och söka ett nytt jobb? Jag älskar verkligen mitt arbete men det är min arbetssituation jag känner avsky inför. Kan det vara så att skeppet är sjunkande och att det inte blir bättre än såhär? Många av mina arbetskamrater har redan lämnat. Är jag som skeppsråttorna och lämnar sist? Egentligen hade det inte behövt vara såhär. Lösningen är enkel, lite för enkel för en del men sanningen ligger helt sonika i budgeten. Budget för mera personal. Jepp så enkelt är det. Massan av ledning och överhet håller säkert inte med och har säkert miljontals invändningar mot denna enkla lilla sanning. Men trots allt en sanning är det. Man kan ändra arbetssätt, rutiner och lokaler hur mycket som helst, och missförstå mig inte jag är inte emot sådana förändringar men man måste också ha personal som kan utföra och framför allt, orka utföra. Nu har jag fått ur mig mina stormande känslor för ikväll. Jag har en ledig helg framför mig som jag hoppas kan ge mig lite sinnesfrid och ro innan det är måndag igen. God natt livet vart du än är!