Lördagskväll

Äntligen lite glitter i denna Melodifestival med Lili & Susie. Mina favoriter som bidrar med lite stabilitet och svensk folkhems känsla. Även Måns Zelmerlöw höll hög klass. Cookies n Beans passar på en countryfestival i Nashville och resten av gänget kan gå hem och lägga sig. Okej jag måste lite medge att H.E.A.T hade en klämmig text och jag kan ge några poäng för deras eminenta frisyrer. Något sådant har man inte sett sedan högstadiet. Fast lite mera glitter hade jag gärna sett, min söster Ewlos tipsade om:

Jag och min käre vän, Medulla oblongata

Jag har fått många kommentarer om min sporadiska uppdateringsfrekvens. Jo tyvärr är jag lite lat. Bakgrunden ligger nog i att jag helt kopplar av nästintill hela hjärnans funktioner, allt förutom Medulla oblongata och dess 31 par spinalnerver. Jag kör enbart på tomgång knappt medveten om min egen existens. Egentligen börjar denna process redan i omklädningsrummet. Vilket ibland leder till att jag titt som tätt låser mig ute som i sin tur får förödande konsekvenser som att jag inte kan komma hem, inte ens in i bilen eller tillbaka in i omklädningsrummet eftersom jag glömt nycklarna i klädskåpet och låst in passerkortet. Detta brukar vanligen upptäckas strax efter den tjocka ståldörren smällt igen bakom mig. Panikartat letar jag efter kollegor som jag misstänker ha samma omklädningsrum. Men försök själva hitta en omklädningsrumskollega bland 100-tals medarbetare och på jourtid. Inte lätt... Man får helt enkelt famla runt i korridorerna i hopp om att någon kan dyka upp. Hitintills har jag haft tur så att någon vaktmästare varit inom synhåll. Tyvärr, för mig ska jag säga, så har vaktmästarstammen föryngrats på senare tid och vissa har ännu inte haft nöjet att få träffa ers undertecknad vilket medfört en viss tveksamhet från deras sida. Trots allt kunde jag ju varit en obehörig på väg att bryta upp skåpen. Sedan bilfärden. Den verkar gå på automatik, jag vaknar plötsligt upp hemma och kan inte minnas hur jag körde för att komma fram. Tur att min Oblongata vet vägen. Väl hemma så slänger jag mig i soffan för 20 minuters tupplur, men man får passa sig. Minsta millisekund utöver 20 minuter eller ettusentvåhundra sekunder så förvandlas jag till en zombie för resten av kvällen. Men mikrosömn är perfekt. 20 minuter och man är som ett brandlarm igen. Det kan också hjälpa att man har en sambo som tjatar på en att vika tvätt eller annat ovidkommande hushållsarbete. I morgon bär det iväg med svärföräldrarna till Tyskland för lite shopping. Egentligen inte så jätteentusiastisk eftersom det är min lediga dag denna vecka men eftersom jag har svårt att säga nej till folk så får man skylla sig själv. Jag får bara hoppas att min kära Oblongata är på alerten. För övrigt har ingen speciellt hänt i livet. Undrar ni över taket så kan jag rapportera att det är nästan klart. Skorsten, ventiler och vindskivor ca 15% av arbetet kvarstår. Underligt med hantverkare. Det som förra takfirman tagit 5 månader på sig att göra har nuvarande gjort på tre dagar trots mycket arbete. Så snart kan Vajjan och jag baka igen. Nu ska jag packa lite och förbereda avfärden och sedan sussa. Tills vi ses igen , sköt om er alla! Sadoma