Arbeit ist das halbe Leben

Jaha då var det dags igen efter bara en dags ledighet så ska man tjäna Gud för det är nog så jag ska se på saken. När jag öppnade mitt lönekuvert var som som om jag höll på att sugas in i tomheten. Jag tittade långt in och tillslut ropade jag desperat om det fanns någon extra nolla som kunde lägga sig bakom lönesumman men inte ens ett eko kom tillbaka. Men så är jag ju så mycket ledig anser säkert min högt prisade arbetsgivare. Varje vecka får jag ju minst 2 dagars ledigt och har jag tur sammanfaller de dagarna intill varandra t e x tisdag-onsdag. Jo förutom om du jobbat helgen för då blir det tisdag, torsdag men två dagar får jag i alla fall. Man kan alltid vara tacksam för något i livet. Vårt vaksamma Väktarråd har framfört ytterligare besparingsförslag. -Minska på personalens arbetstid och överlappningstid. - Mycket klokt *stående ovationer* -Minska på arbetstiden. - Mycket klokt *stående ovationer* - Ej bevilja övertid i efterhand - - Mycket klokt *stående ovationer* Våran högt älskade ledare Storayatollan har naturligtvis lagt sin älskvärda hand över förslaget och vi alla ropar högt av glädje. Det innebär för mig som arbetar 100% att jag får 3,125 extra arbetsdagar per 10 veckor. Rent praktiskt innebär det ungefär att jag på 10 veckor får 1 ledig dag var tredje vecka och där emellan 2 lediga dagar/vecka OCH har jag tur så kan de veckor där jag har TVÅ lediga dagar sammanfalla i följd, WOW! Jag tackar Ers älskvärdhet Storayatollan för detta kloka upplägg. Hur jag sen ska minska på min övertid genom att inte förändra något i min arbetsvardag annat än att springa fortare, göra saker slarvigare och se lite mellan fingrarna är för mig helt obegripligt. Ska jag ringa min chef kl:22.00 och fråga om lov att jobba över då jag måste behandla ett lungödem eller hjärtstillestånd. Eller ska jag be om lov att jobba en halvtimme övertid varje gång jag måste stanna kvar för att det inte finns någon annan tid att utföra mitt administrativa arbete? Det är tyvärr inte så i vården att man kan hoppa över lite journalföring tills nästa dag eller nästa arbetspass. Det vore att sätta patientsäkerheten ur spel och åtsidosätta svensk lagstiftning. Lösningen som jag ser det är att ändra innehållet i arbetet. Göra det som Väktarrådet hela tiden bemöter en med när man tar upp frågan, "arbeta lite smartare". Smart är att reducera min arbetsbörda. Utföra rent "sjuksköterskearbete". Byta perifera infarkter, dela läkemedel, planera socialt, ömsint vårda patienterna, observera medicinska tillstånd och utföra medicinska ordinationer, ect, ect. Dela ut gröt, städa, utföra icke akuta transporter till röntgen och laboratorie osv får någon annan syssla med för det hinner inte jag. Jag mår dåligt när man idag måste prioritera bland basal omvårdnad. Saker som egentligen borde vara mänskliga rättigheter i Sverige. Ska patienten gå på WC och resten av de 14 patienterna äta kall mat eller ska patienten kissa i blöjan? Ska patienterna äta varm mat eller ska jag ta de akuta proverna? Ska jag ge läkemedel på rätt tidpunkt eller så jag hjälpa patienten att byta den nerbajsade blöjan? Ska jag överhuvudtaget kunna sätta mig ner i tio minuter och pausa för rasten kan jag inte ändå ta ut eller ska vi vända på de patienter som inte klarar vända sig själva och som vi inte hunnit att vända och inte kommer att hinna vända senare under dagen/kvällen, så de inte utvecklar trycksår? Egentligen så är väl önskeläget att ha 4-5 patienter och hos dem tillsammans med en undersköterska göra allt. Allt från att ronda till att hjälpa dem att äta men dit har Sverige inte ännu kommit, i varje fall inte den offentligt skattefinansierade sjukvården. Undrar om man skulle bli politiker????? Tills dess får man se sig utsedd av Gud och Storayatollan och utföra stordåd tills man faller bort. Trots allt så lyder ju vårat valspråk "Arbeit ist das halbe Leben" eller som Google translate översätter "Arbete är halveringstiden". Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se!

Plikten framför allt

Så har man gjort sin medborgerliga plikt och lagt sin röst till Europaparlamentet. Nu ska jag med Guds Nåde göra min samhällsmässiga plikt och vårda kranka, halta och lytta.