I ett provrum

I Ullared, på ett stort varuhus, i ett provrum för att hämta andan. Dammråttor, mammor och fruar som ger råd, slammret av galjar, kundradio. Orkar jag mycket längre till?

Följ Sadoma direkt i din mobiltelefon

Besvikelse och fulhet

Allt är inte guld som glimmar. I vårt trötta tillstånd kom vi fram till IKEA. Spatserade runt på hyllavdelningen och så hittade vi våran bokhylla. Besviken jag såg att den inte hade alls den mörk mörkbruna färgen som fanns på hemsidan. Två nyanser brunt till och den hade varit perfekt. Vi tvekade en stund, ska vi köpa eller inte. Vi bestämde oss för att avvakta. Ordet "avvakta" betyder egentligen i vår familj att vi helt enkelt skiter i det, totalt glömmer varje tanke på det vi skulle "avvakta" om. Troligen väljer vi att avvakta för att vi helt inte ska känna någon ickeköpsångest eller nederlag. Man lämnar helt enkelt ett öppet fönster, en liten brasklapp och en väg till att ångra sig. Tyvärr kan det där med att avvakta slå tillbaka. Som när jag verkligen vill köpa någon livsviktig pryl, typ playstation. Då tittar maken lite snett, rynkar på näsan och säger "jag tycker vi avvaktar lite". Annars fyndade vi på ganska bra. Det blev två klädrollers, en nackkudde att ha i bilen, två kokböcker och två påsar vissna blad som påstods lukta underbart.

Är detta semester?

Jag har för visso inte officiellt påbörjat semestern. Jag har två dagar ledigt först. Meningslösheten infann sig idag och jag och maken stod rådlösa inför den stundande ledigheten. Fem timmar senare sitter jag i bilen på väg till IKEA, Frälsningsarmens skiva med Barnatro skvalar i bakgrunden. Är detta verkligen semester undrar jag stilla.

Följ Sadoma direkt i din mobiltelefon

Serviceminded

Så var det dags för besiktning av husvagnen. Med hjärtat i halsgropen for vi iväg till Bilprovningen. Jag hade med omsorg valt Varbergs station då jag tycker de är sympatiska och väldigt trevliga. Jag testade ju Bilprovningen i Falkenberg sist men där blev jag så kallt bemött. Det var mera som en obduktion än en besiktning. Vid efterkontrollen senare i Varberg gick det hur bra som helst och kaffe blev man bjuden på. Maken hade fejat och fixat med vagnen hela gårdagen, bytt lampor och smort upp. Lampor blinkade och lyste. Han la sista handen vid vagnen och så bar det iväg. Väl framme så upptäcker vi att bromsljuset blinkade istället för blinkersen. Jo, vi hade i all hast monterat glaset på fel håll. Snabbt som attan ut ur bilen, in i vagnen, hämta skruvmejslar. Vi stannade bredvid en lastbil vars chaufför såg bekymrad ut. Jag riktigt såg hans vånda inför våran tur i besiktningshallen. Blipp, blipp och vårat registreringsnummer lös upp med stora ilskna bokstäver. Jaha bara att köra in då. Maken körde. Jag gick bredvid. Hälsade artigt på besiktningsmannen. Han nickade tillbaka. "trött och varmt på jobbet tänkte jag". De var tre personer, en kille nere i gropen, en smal norrländsk kille och en lite kraftigare. De började med att blinka. Jodå det blinkade gult på höger sida. Bromsa, tjocka gubben stod bakom husvagnen. Han skrek till "näe, osäker funktion på det här!". Norrländske killen tryckte in kontakten i bilen.. nu fungerar det sa jag, "näe näe osäker funktion på det här" sa tjocka gubben. Ja men det har väl erjat i kontakten. "ja man det ska fungera till 100% ute på vägarna". Jo det är klart men testa igen då sa maken, "näe osäker funktion" ropade tjocka gubben till den norrländske killen, ja men det lös ju nu 4 gånger på raken sa maken, "ni får göra något åt det" sa tjocka gubben buttert som om vi just förolämpat hans mamma och med tre korta steg gick han igenom dörren där det stod personal med stora bokstäver. Vi gick till den norrländske killen, han förklarade vänligt och oerhört pedagogiskt att kontakterna kan erja och men om ni smörjer upp så är det nog inga problem. Bromsarna tog lite för lite och jag antar att ni inte varit ute så mycket med den sista tiden, men ut och kör med vagnen ett tag så ska ni se att de får bättre grepp. Det nödvändiga var överstökat. Vagnen gick igenom.