Ibland är vissa dagar bara helt svarta, nedsmetade av ångest. Då vill man helst gräva ner sig och hoppas på att vakna när solen åter skiner. Sadomas elände började redan i går kväll då jag upptäckte att det var svinkallt i husvagnen. Troligen hade säkringarna gått på batteriladdaren. Batteriet var urladdat, och utan 12V fungerar inte termostaten och då följaktligen då inte heller elpatronen. Det var kväll, 2 plusgrader dvs. lite för kallt för att man ska njuta av värmen, och mörkt. Sadoma satt ensam i en kall och mörk husvagn.Var hade vi lagt säkringarna? Jag hade gjort ett litet säkringskit med alla säkringar som hörde till. Åkt land och rike runt för att få tag i rätt sorts säkringar och lagt i en speciell låda. Tyvärr har min make den ovanan att städa undan och flytta på precis allting så säkringarna gick inte att finna. Jag förbannade honom en bråkdel av en sekund men insåg snabbt att utan denna ovana skulle väl allt ligga lite här och där utan någon som helst inbördes ordning. Det var bara att vänta tills han behagade komma hem. När väl maken infunnit sig och vi till slut hittade säkringarna var just den sorten naturligtvis slut. Det var till att vänta tills nästa dag.
När nästa dag kommit och solen värmde begav jag mig till stadens husvagnsbutik. Köpte mina säkringar och skulle bege mig hem. Det var rätt mycket folk där, fullproppat med människor, bilar, husvagnar, husbilar. Sadoma backade......... och rakt in i en ja låt oss säga en 6 miljoners husbil...eh... suck...
För ett kort ögonblick såg jag för mitt inre; hur jag såg mig omkring, ingen såg... backade ut och körde därifrån. Jag ruskade till på huvudet och försvann ur min tillfälliga galenskap. Vad göra? Gick in till receptionen och frågade om bilen jag nyss hade touchat. Nää ingen visste. Massor av folk i butiken. Nåväl. Jag skrev en lapp, ringde skadejouren, precis när detta var klart kom ägarna. Visst, de blev inte glada men förvånansvärt trevliga och sa "sånt händer" och "det får våra försäkringsbolag fixa. Det är ju det man har dem till". Lite lättad körde jag hemåt.
In åter i den kylskåpskalla husvagnen även om solen hade värmt upp den lite. Laddaren surrade trött som en dödsrossling men gav sedan upp och lämnade detta jordeliv. F-N. Sadoma orkade inte åka in igen och dessutom lägga pengar på en ny, dessutom väntade en dyr självrisk och snart skulle en faktura komma på grävarbetet som gjordes på tomten. Jag summerade kort i skallen. Sadoma tog en djup suck. Ja visst hade man önskat att man kunde ta sig tid för ett nervöst sammanbrott lite då och då men här gällde det att hålla tungan rätt i mun och bita ihop tills tänderna spricker. Rättade kragen och satte mig i bilen, på väg åter till stan.
Med husvagnen säkrad slog det mig, Sadoma skulle på middag med Team SLANKK för att fira att vi nu är klara med vår uppsats. Kände mig fattig som en kyrkråtta och mentalt trött som en också, antagligen. Teamet var förstående och vi beslöt oss för att fira en annan dag.
Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se!
