La Reine est Morte, Vive Le Roi

Så var ett decennium av regerande över.

Tiden fastnade

Fantasin, viljan, orken och energin tycktes efter semestern vara som totalt bortblåst. Höstkänslan satte sina vassa klor i mig och kastade sig liksom över mig. Jag gjorde tappra försök till återupplivning men det var förgäves. Lika bra så att säga "go with the flow". Men så igår verkade det som om energin kom tillbaka. Efter ett besök på IKEA blev det bokhyllemontering och uppackning av de sista 10 flyttkartongerna sedan flytten till landet för 2 år sedan. Böcker, böcker, böcker. Det var som att vandra i tiden att gå igenom alla böcker sedan de tonåren och fram tills idag. Vad min smak verkligen har ändrats. När jag till slut hamnade vid Disneys bokklubb och Kalle Anka var det dags att avrunda uppackandet. Jag har sedan dess tyckts fastna i 70, 80-talet. Var idag på utbildning i landstingets nya journalsystem, ett system som verkade komma från Windows 3.1 tiden t o m min gamla Amiga 5000 hade bättre gränssnitt än det programmet. Lunchen intogs i hospitalets vackra 70-tals restaurang och till lunch blev det Flygande Jacob och pilsner. På väg hem funderade jag över om min make hade förberett middagen inför min ankomst till hemmet men jag äntrade mitt ensamma kök från 1975 med sin bruna/gula korkmatta. Ingen färdig middag. Insåg snart att om det skulle bli middag så skulle jag stå för denna. Maken föreslog fiskpinnar och potatismos. Jag orkade inte ens protestera men potatismos kan du glömma tänkte jag. Dängde ett paket djupfrysta fiskpinnar täckta av permafrost i spisen. Det fick bli makaroner som tillbehör istället. Ja ack kära tid. Ticka framåt, kryp om du vill men jag vill slippa detta lata, läskiga decennium. Placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

I ett provrum

I Ullared, på ett stort varuhus, i ett provrum för att hämta andan. Dammråttor, mammor och fruar som ger råd, slammret av galjar, kundradio. Orkar jag mycket längre till?

Följ Sadoma direkt i din mobiltelefon

Besvikelse och fulhet

Allt är inte guld som glimmar. I vårt trötta tillstånd kom vi fram till IKEA. Spatserade runt på hyllavdelningen och så hittade vi våran bokhylla. Besviken jag såg att den inte hade alls den mörk mörkbruna färgen som fanns på hemsidan. Två nyanser brunt till och den hade varit perfekt. Vi tvekade en stund, ska vi köpa eller inte. Vi bestämde oss för att avvakta. Ordet "avvakta" betyder egentligen i vår familj att vi helt enkelt skiter i det, totalt glömmer varje tanke på det vi skulle "avvakta" om. Troligen väljer vi att avvakta för att vi helt inte ska känna någon ickeköpsångest eller nederlag. Man lämnar helt enkelt ett öppet fönster, en liten brasklapp och en väg till att ångra sig. Tyvärr kan det där med att avvakta slå tillbaka. Som när jag verkligen vill köpa någon livsviktig pryl, typ playstation. Då tittar maken lite snett, rynkar på näsan och säger "jag tycker vi avvaktar lite". Annars fyndade vi på ganska bra. Det blev två klädrollers, en nackkudde att ha i bilen, två kokböcker och två påsar vissna blad som påstods lukta underbart.

Är detta semester?

Jag har för visso inte officiellt påbörjat semestern. Jag har två dagar ledigt först. Meningslösheten infann sig idag och jag och maken stod rådlösa inför den stundande ledigheten. Fem timmar senare sitter jag i bilen på väg till IKEA, Frälsningsarmens skiva med Barnatro skvalar i bakgrunden. Är detta verkligen semester undrar jag stilla.

Följ Sadoma direkt i din mobiltelefon

Serviceminded

Så var det dags för besiktning av husvagnen. Med hjärtat i halsgropen for vi iväg till Bilprovningen. Jag hade med omsorg valt Varbergs station då jag tycker de är sympatiska och väldigt trevliga. Jag testade ju Bilprovningen i Falkenberg sist men där blev jag så kallt bemött. Det var mera som en obduktion än en besiktning. Vid efterkontrollen senare i Varberg gick det hur bra som helst och kaffe blev man bjuden på. Maken hade fejat och fixat med vagnen hela gårdagen, bytt lampor och smort upp. Lampor blinkade och lyste. Han la sista handen vid vagnen och så bar det iväg. Väl framme så upptäcker vi att bromsljuset blinkade istället för blinkersen. Jo, vi hade i all hast monterat glaset på fel håll. Snabbt som attan ut ur bilen, in i vagnen, hämta skruvmejslar. Vi stannade bredvid en lastbil vars chaufför såg bekymrad ut. Jag riktigt såg hans vånda inför våran tur i besiktningshallen. Blipp, blipp och vårat registreringsnummer lös upp med stora ilskna bokstäver. Jaha bara att köra in då. Maken körde. Jag gick bredvid. Hälsade artigt på besiktningsmannen. Han nickade tillbaka. "trött och varmt på jobbet tänkte jag". De var tre personer, en kille nere i gropen, en smal norrländsk kille och en lite kraftigare. De började med att blinka. Jodå det blinkade gult på höger sida. Bromsa, tjocka gubben stod bakom husvagnen. Han skrek till "näe, osäker funktion på det här!". Norrländske killen tryckte in kontakten i bilen.. nu fungerar det sa jag, "näe näe osäker funktion på det här" sa tjocka gubben. Ja men det har väl erjat i kontakten. "ja man det ska fungera till 100% ute på vägarna". Jo det är klart men testa igen då sa maken, "näe osäker funktion" ropade tjocka gubben till den norrländske killen, ja men det lös ju nu 4 gånger på raken sa maken, "ni får göra något åt det" sa tjocka gubben buttert som om vi just förolämpat hans mamma och med tre korta steg gick han igenom dörren där det stod personal med stora bokstäver. Vi gick till den norrländske killen, han förklarade vänligt och oerhört pedagogiskt att kontakterna kan erja och men om ni smörjer upp så är det nog inga problem. Bromsarna tog lite för lite och jag antar att ni inte varit ute så mycket med den sista tiden, men ut och kör med vagnen ett tag så ska ni se att de får bättre grepp. Det nödvändiga var överstökat. Vagnen gick igenom.

Arbeit ist das halbe Leben

Jaha då var det dags igen efter bara en dags ledighet så ska man tjäna Gud för det är nog så jag ska se på saken. När jag öppnade mitt lönekuvert var som som om jag höll på att sugas in i tomheten. Jag tittade långt in och tillslut ropade jag desperat om det fanns någon extra nolla som kunde lägga sig bakom lönesumman men inte ens ett eko kom tillbaka. Men så är jag ju så mycket ledig anser säkert min högt prisade arbetsgivare. Varje vecka får jag ju minst 2 dagars ledigt och har jag tur sammanfaller de dagarna intill varandra t e x tisdag-onsdag. Jo förutom om du jobbat helgen för då blir det tisdag, torsdag men två dagar får jag i alla fall. Man kan alltid vara tacksam för något i livet. Vårt vaksamma Väktarråd har framfört ytterligare besparingsförslag. -Minska på personalens arbetstid och överlappningstid. - Mycket klokt *stående ovationer* -Minska på arbetstiden. - Mycket klokt *stående ovationer* - Ej bevilja övertid i efterhand - - Mycket klokt *stående ovationer* Våran högt älskade ledare Storayatollan har naturligtvis lagt sin älskvärda hand över förslaget och vi alla ropar högt av glädje. Det innebär för mig som arbetar 100% att jag får 3,125 extra arbetsdagar per 10 veckor. Rent praktiskt innebär det ungefär att jag på 10 veckor får 1 ledig dag var tredje vecka och där emellan 2 lediga dagar/vecka OCH har jag tur så kan de veckor där jag har TVÅ lediga dagar sammanfalla i följd, WOW! Jag tackar Ers älskvärdhet Storayatollan för detta kloka upplägg. Hur jag sen ska minska på min övertid genom att inte förändra något i min arbetsvardag annat än att springa fortare, göra saker slarvigare och se lite mellan fingrarna är för mig helt obegripligt. Ska jag ringa min chef kl:22.00 och fråga om lov att jobba över då jag måste behandla ett lungödem eller hjärtstillestånd. Eller ska jag be om lov att jobba en halvtimme övertid varje gång jag måste stanna kvar för att det inte finns någon annan tid att utföra mitt administrativa arbete? Det är tyvärr inte så i vården att man kan hoppa över lite journalföring tills nästa dag eller nästa arbetspass. Det vore att sätta patientsäkerheten ur spel och åtsidosätta svensk lagstiftning. Lösningen som jag ser det är att ändra innehållet i arbetet. Göra det som Väktarrådet hela tiden bemöter en med när man tar upp frågan, "arbeta lite smartare". Smart är att reducera min arbetsbörda. Utföra rent "sjuksköterskearbete". Byta perifera infarkter, dela läkemedel, planera socialt, ömsint vårda patienterna, observera medicinska tillstånd och utföra medicinska ordinationer, ect, ect. Dela ut gröt, städa, utföra icke akuta transporter till röntgen och laboratorie osv får någon annan syssla med för det hinner inte jag. Jag mår dåligt när man idag måste prioritera bland basal omvårdnad. Saker som egentligen borde vara mänskliga rättigheter i Sverige. Ska patienten gå på WC och resten av de 14 patienterna äta kall mat eller ska patienten kissa i blöjan? Ska patienterna äta varm mat eller ska jag ta de akuta proverna? Ska jag ge läkemedel på rätt tidpunkt eller så jag hjälpa patienten att byta den nerbajsade blöjan? Ska jag överhuvudtaget kunna sätta mig ner i tio minuter och pausa för rasten kan jag inte ändå ta ut eller ska vi vända på de patienter som inte klarar vända sig själva och som vi inte hunnit att vända och inte kommer att hinna vända senare under dagen/kvällen, så de inte utvecklar trycksår? Egentligen så är väl önskeläget att ha 4-5 patienter och hos dem tillsammans med en undersköterska göra allt. Allt från att ronda till att hjälpa dem att äta men dit har Sverige inte ännu kommit, i varje fall inte den offentligt skattefinansierade sjukvården. Undrar om man skulle bli politiker????? Tills dess får man se sig utsedd av Gud och Storayatollan och utföra stordåd tills man faller bort. Trots allt så lyder ju vårat valspråk "Arbeit ist das halbe Leben" eller som Google translate översätter "Arbete är halveringstiden". Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se!