Stranden

Morgonen var lugn. Maken hade kommit hem efter ha arbetat natt. Hela dagen för mig själv tänkte jag och gick och borstade tänderna. Jag hade ju verkligen jobbat livet ur mig i går. Slängde gammal tjärpapp från taket. Lastade och lossade två släpkärror med papp. Det var svalt i badrummet. Alla fönstren hade stått öppna under natten. Min arbetskollega ringer och frågar om jag vill följa med till stranden. Ja sa jag tveksamt. Jag är lite allergisk för stranden. Alla dessa människor i bar överkropp och röda som små griskultingar. Men okej. Det ringde på dörrklockan. Lite irriterad över att inte ha installerat en riktig gong gong for jag ner för trappan. Där stod en vänlig själ utanför. Han ville bara säga att det kanske inte var bra att skära takplåten med vinkenslip som takläggarna höll på med efter lite diskussion så tackade jag för vänligheten. Nu gällde det att hålla huvudet kallt. Ringde till tillverkaren Plannja men de kunde inte svara på några frågor om jag inte var företagskund. Ännu mera irriterad. Tänk om jag som sjuksköterska hade sagt till mina patienter att jag kan inte svara på dina frågor för du tillhör inte Landstinget Halland. Nåja jag ringde runt lite återförsäljare och firmor och frågade. Inte blev jag klokare av detta. Alla var visst väldigt hjälpsamma men gav lite olika svar. Vissa sa att det var ingen fara, andra att det ska du absolut inte göra osv osv. Ringde byggfirman och chefen där. Han blev lite ställd och sa de brukade alltid göra så men han skulle ringa Plannja själv. Efter ett tag så ringde han tillbaka. Han hade pratat med tillverknings/teknikavdelningen samma människor som jag inte fick svar av. Lyckligtvis var det grönt ljus. Så länge man hade metallklinga kunde man skära i taket. Färgen kunde blir missfärgad i skärsnittet men färgen skulle inte lossna. Plåtarna kunde inte heller rosta då de är av aluminium. Jag pustade ut, ingen trombolys behövdes denna gång. Ringde upp kollegan och sa att stranden skulle sitta fint nu. Jag kommer om än något försenad. Packade ett badlakan med Sjukhusets gamla logga och Landstingets picknickfilt med älgar som vi fått i julklapp. Väl på stranden möttes jag av en grupp sönderbrända kvinnor i en alldeles för liten bikini. Suckade djupt för mig själv, himlade med ögonen och letade efter kollegan. Jag kom på att jag glömt solskydd. Herregud! Det kan bara bli en timme eller två sedan måste jag åka. Nåja efter lite badande kom ett par glassförsäljare körandes med en glasslåda. Jag rös inombords av tanken att någon fortfarande gick omkring och sålde glass. Än finns det hopp för Sverige. Jag ropade "fröken.. fröken" men glassförsäljarna uppmärksammade inte mina anrop. Jag bestämde mig i det ögonblicket att jag skulle ringa upp chefen för Sia Glass. En lektion för unga fröken i vardagligt hyfs är var vad hon behöver. Efter en stunds badande i iskallt vatten låg jag inlindad i mitt badlakan och picknickfilt. Tänkte att solens strålar inte kunde komma åt mitt arma skinn men tji fick jag. När jag så äntligen kom hem så utvecklades min överkropp till ett rött stoppljus. Jag svor över att jag glömt solskyddet. Nu hade jag själv genomgått en metamorfos till en rosa griskulting. Hua, jag har nu smort in mig med diverse krämer jag hittat. Hoppas jag är återställd i morgon.