Semestertimmarnas första skälvande minuter

Nu verkar jag bli ledig om nu ingen blir sjuklig på arbetet. Trots detta infinner sig inte den där unika semesterkänslan. Tvärt om. Vet inte om det rör sig helt sonika om semesterångest. Känns konstigt att bara vara hemma och inte gå till jobbet i morgon. Arbetsdagens abrupta slut bidrog säkert. Ett vanligt "Tack ska ni ha, hej!". Jag hade inom mig en bild där arbetskollegorna står uppradade i korridoren avtackar och hälsar en välkommen tillbaka om en månad spelandes pukor och valthorn, eriksgata genom korridorerna. Nja kanske inte ändå... Jag har nog en för stark fallenhet för det dramatiska och flärdfulla. Nu ska jag hälla upp en stor whisky. Luta mig tillbaka i trädgårdsstolen och försöka ställa in mig på semester.

Måndag

En ganska lugn och trevlig måndag på arbetet. En sådan måndag man hela tiden längtar efter men aldrig får uppleva. Trots detta var det svårt att masa sig upp. Jag hade väldigt svårt att sova. 28 graders värme i huset trots tvärdrag och fläktar. Makens oroliga vankande upp och ner i trapporna. Ja han kunde inte inte heller sova. Till slut på morgonen mobiliserade jag mina sista motoriska krafter ut i bilen. Fanns det inte en autoinställning här någonstans... Jag kom till arbetet trött och eländig. Blev lite glad över att jag skulle få träffa samma patienter som i fredags. Jag kände dem väl och behövde inte läsa in mig från grunden. Ronden gick som en blixt. Det var inte för mycket att göra. Telefonen vidarekopplad. 1 ny patient som jag kunde ge hela min uppmärksamhet på. Allt var ju som sagt perfekt. Förutom min begynnande semestertrötthet. Den hade verkligen redan givit sig till känna förra veckan men just idag var den som en mörk skugga som hindrade allt att tränga igenom. Jag satt liksom fast som i en kokong. Inuti huvudet kunde jag bara höra en metallisk röst räkna ner: "Time to vacation - minus 80 hours, 45 minutes, ten seconds and couting.." Varje sekund tickade. Varje sekund kändes som ett år. Jag var lidande. Jag var i nöd men mådde än dock rätt bra eftersom arbetsdagen ej lämnat något vidare att önska. Jag nu var det bara några dagar till. Jag hade ansökt om kompledigt men en kollega från en annan avdelning vill gå med mig i morgon och lära sig övervakningen och lite annat så jag ställer upp. Gick in till chefen och frågade ödmjukast om man högtidligen fick ansöka om kompledighet onsdag + torsdag i semestertider. Det var lite för många folk hela denna veckan så det gick bra. Jag erbjöd mig att jobba om någon var sjuk eller dylikt tills min riktiga semester startade. Nu känns livet genast lite lättare. Konstigt att man kan helt varva ner så och bara stänga av logik och kroppsfunktioner men jag antar att man är helt matt efter ha slitit ett helt år för det har vi verkligen allesammans på mitt arbete. Nu ska jag vila inför kvällens middag. Jag väntar med spänning på vad maken har lagat för kulinariska läckerheter. Tills vi ses!

Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

I Värmen

Morgonen började med en akututryckning. Gästernas bil startade inte och svärmor var i desperat jakt efter en som kunde fixa det. Naturligtvis ställde jag fast vetandes inombords att jag inte var rätt person för uppdraget. Men när svärmor kallar då finns det ingen återvändo. Jag slängde kaffet i halsen och begav mig mot Tvååker. Där stod en hel familj än mindre vetandes om vad som var fel. Jag såg deras förväntansfulla blickar när jag klev ur bilen. Nja, tänkte jag för mig själv. Jag kanske ser ut som Bosse bildoktor men är egentligen en ulv i fårakläder. Batteriet verkade urladdat för lamporna lös svagt. Så vi provade med startkablar. Lyckligtvis är jag inte helt tappad... men tyvärr fel lösning. Jag kollade säkringarna. Bilen gav inte ifrån sig en suck. En svag brummande från bensinpumpen men ingen annat. Inte ens ett ööö öö ööö från startmotorn. Jag såg hur barnens lystna blickar slocknade och stelnade till. De skulle aldrig få komma hem. Katrineholm var en lång väg bort. Jag var tvungen att ringa jouren. Situationen började likna jobbet. Jag förklarade symptom och status och våran Benny Bildoktor kom. Han tittade, undersökte och kollade på ett par saker, under tiden så bjöd svärmor på smörgåstårta, sen sa han: "det är startmotorn, vi kan bogsera igång den eller så får ni lämna in den". Jag såg hur familjen tänkte och grunnade. Vi kör! sa de raskt. Sagt som gjort vi bogserade igång den. Nu var de tvungna att köra oavbrutet till Katrineholm utan att stänga av bilen. Undrar hur det gick? När jag kom hem så var det bara att börja med det jag egentligen skulle ha gjort. Rensa häcken från sly, stengärdsgården och sopa gatan invid. Det var ett fasligt jobb i 30 graders värme. Jag höll på att infarcera på kuppen. Efter en 6-7 timmar var jag färdig; slutkörd, hungrig, törstig, skitig och huvudvärk trots mitt inmundigande av 3 liter vatten men jag måste ju erkänna att det blev väldigt tjusigt efteråt. Det blev raka vägen in i duschen och sen soffan. Man hinner verkligen fundera när man står där och hackar, skrapar och sopar. Jag funderade ut en önskelista över saker jag skulle behövt genom alla dessa månader vi bott här och svurit över att inte ha haft. 1) Snöslunga 2) Lövsug/blås 3) Sopmaskin 4) Eldriven häcksax 5) Röjsåg 6) Vedkap 7) Motorsåg 8) Släpkärra med stålgrindar Listan är egentligen hur lång som helst men den får publiceras en annan gång. Istället glädjer jag mig åt att min gode svärfader har långtidslånat oss Nr. 5-8. Tack! Det hade varit enklare om man hade folk som gjorde dagsverken åt en. Jag hade gärna betalat med kaffe, bullar, mat och husrum men tyvärr så verkar tiden ha sprungit förbi mig. Jag ger mig den på att införskaffa Nr 1-4 inom en snar framtid för mitt psyke och kropp orkar inte genomlida samma procedur nästa år. Takläggarna har nästan reglat upp hela taket lite över 200kvm. Jag blev förvånad över att så lite tak till så mycket yta. Men tittar man noga är det massvis av plåt ovanpå varandra. Ångestens mistlur ljuder "as we speak". Arbetet i morgon. Fyra dagar kvar tills semestern. Jag vet inte om jag står ut med att vänta. Jag har ansökt om kompledighet inför mina sista tre arbetsdagar. Nu ska er undertecknad sova. Djupt och länge förhoppningsvis.

Nervös väntan

Så idag var äntligen förberedelserna över inför dagens ombesiktning av dieselbilen. Sist hade jag för högt K-värde och var tvungen till att ombesiktiga. Fråga mig inte vad K-värde är men tydligen så släpper den ut för mycket partiklar av något. Konsulterade våran bilmekaniker och han gav oss rådet att hälla i Diesel Injection Cleaner och köra tills tanken nästan var tom därefter blanda i ca 5-10% Etanol och Bensin 50/50. Nåja igår så var tanken tom efter 2-3 veckors överdrivet körning. Satt hemma och räknade ut att jag borde ha ca 17L kvar i tanken. Nu bara att blanda i. Men tveksamheten infann sig och sjuksköterskan tog över i mig. Ska jag välja fem procent eller tio procents spädning. Vilket är bäst? Det sa inte bilmekanikern, han hade svarat svävande på min fråga. Lite lagom men inte för mycket. Jag tordes inte fråga mera för att inte verka helt inkompetent. Vad gör man? Hade det varit en patient hade jag nog valt fem procent. Bättre med för lite än för mycket. Okej man kan ju dö av för lite också men i ett såhär svävande resonemang så... I brått mod fattade jag beslutet att köra med tio procentsblandningen. Jag satt på min kammare och räknade noga ut att jag skulle hälla i 1,7L i ca 17 L, alltså 0,85L Etanol och 0,85L Bensin. Sagt som gjort det bar iväg i går att tanka i detta. Väldigt trött efter en fruktansvärt arbetsam helg på jobbet fattade jag Etanolens tankpistol, 8 deciliter. Har ni försökt att tanka åtta deciliter? Om ni inte har så blir det i ett ögonblick 8L som tur var så hann jag stoppa vid 4L. Bara till att räkna om spädningen. Penna och papper fanns ju till hand i bilen för sådana här missöden. Min sambo tyckte det var onödiga prylar men tji fick han nu... Efter ett tags kalkylerande så kom jag fram till nya siffror. Tankade lite bensin och spädde ut med Diesel. Lätt som en plätt. Så idag... Dagen med stort D. Ombesiktning. Jag hade bestämt mig för att köra bilen varm också. Bara man slapp att köra till Malmö fram och tillbaka för att komma upp i 50 grader. Bilen gick utmärkt. Kom till Åsa och körde gamla E6 hem. Hade ju läst på nätet att man kunde sota ur bilen också. Så det var bara att försöka komma upp i 4000 varv i 4 km på tvåans växel. Bilen gick som en klocka. Åkte till Varberg och besiktiga. Nervöst lämnade jag över bilen till killen. Han for iväg. Nu borde den väl gå igenom. Killen kom tillbaka efter en som det kändes evighet. Han såg bekymrad ut. Det var på gränsen sa han, 2,3 och gränsen ligger på 2,5. Vad har du gjort med den? eehhh svarade jag tvekande... -"bilfirman har rengjort insprutningen" Killen svarade: "okej men du måste nog byta olja och oljefilter också tills nästa år" Tack för tipset svarade jag och betalade. Åkte direkt till Kooperationen och tankade fullt.

Långås Marknad

Så var det Långås Marknad igen. Lite speciellt eftersom man nu bor i Långås. Min första tanke var att köpa en hängmatta av killen som stått på marknaden i de sista 10 åren jag bott i Halland. Det var inte så svårt att hitta honom. Han stod på samma ställe där han alltid stått de senaste 10 åren. Underbar människa tänkte jag för mig själv lite smått. Förutsägbarhet är en dygd. Hängmattorna var prissänkta nu med 400 kronor. 500 spänn för en upphängbar garnfåtölj. Inte så dyrt egentligen men så kom ångesten sakta krypande över mig. "Tänk på takbytet.". Ja, ja muttrade jag till mig själv och tvingade mig att gå därifrån. Jag väntar väl tills nästa år då. Tur att hans visitkort hänger på kylskåpet, sedan 10 år tillbaka. Dock blev det ett par nya illgröna fuskcrocks till jobbet för 100 spänn. Underbart sköna. Kort därefter dök jag på en kvinnlig försäljare som sålde hårspännen och en speciell hundborste. Den såg ut som en hybrid mellan en elektrisk trimmer, stekspade, potatisskalare och tortyrredskap. "och vad är det för bra med denna" frågade jag. "Man börjar med den lilla kammen först" sa kvinnan. "Det går aldrig på mina hundar" tänkte jag. Kvinnan: "Nu tänker du säkert, det går aldrig på mina hundar" mmmm mumlade jag. "Undrar om den tar bort underhåret i pälsen" Kvinnan: "Den lilla kammen som man börjar med är jättebra på att ta bort underhåret i pälsen" Smått intresserad blev jag då på denna människa. Var det så att att hon kunde läsa mina tankar eller är jag som en öppen bok. Jag var ju tvungen att stå kvar. "Du där vill du kamma din hund?" ropade kvinnan tvärs över gatan till en husse med sin tax. Ingen respons. Så började den där TV-shops tarmen att suga. Tänk om den är bra? Tänk vilket tillfälle jag missar då. Tänk om borsten kan förändra mitt liv! "Vad kostar den?" "Etthundrafemtio kronor, och då får du pengarna tillbaka om du inte är nöjd, även om du använt den och öppnat paketet, vilken annan lämnar en sådan garanti?" Jag pillade upp min plånbok ur shoppingkassen. Gav hundrafemtiokronor till kvinnan. Du ska få mitt visitkort sa kvinnan. Vi har en butik i Veddige så bara åka dit om du inte är nöjd så grejar vi det! Jag tackade ödmjukast, tog min borste och gick vidare till hönsutsällningen.

Efter korven och kaffet

    Tillbaka efter en hektisk dag på Annebergs Motorbana där undertecknad är med i ett korvförsäljningsteam tillsammans med några arbetskamrater. Det hela började egentligen för två år sedan med att jag berättade att jag skulle vilja ha en kiosk eller en affär. En arbetskamrat berättade då att hon brukade ställa upp som frivillig kiosktant när hennes son körde cross och att jag gärna fick följa med. Överlycklig hoppade jag på uppdraget direkt.
    Första året så fick vi stå i en tillfällig kiosk i ett garage typ. Vi var fyra pers och sålde allt från läsk, godis, kaffe och hamburgare. Minns med fasa när det var typ 150 meter kö och vi stekte hamburgare för fullt. Allt vad vi hade var en elgrill som liknade ett stort våffeljärn. Där fick plats 6 hamburgare åt gången. Gissa om kön rörde sig långsamt och gissa om vi blev stressade. Året därpå fick vi grillhjälp av ett par killar som hade till uppgift att bara grilla en sisådär 300-400 hamburgare.
    Så i år var det dags igen. Inte lika stor tävling och lite regn men besökarna svek inte. Denna gången stod vi i en riktig kiosk lite längre upp i banan. Först inbillade vi oss att inte vi skulle få sålt något och besvikelsen kom krypande men vid 18-tiden när tävlingarna började strömmade folk till. Dessvärre inga hamburgare men desto mera korv. Korven gick åt som smör i solsken och när vi hade sålt slut på de första gigantiska burkarna av Lithells korv fick vi reda på att allt var slut på lagret. PANIIIK. Men mera korv var på väg, någon hade kört och handlat. Dessa nya korvar försvann också med ilande fart. Korv och kaffe. Känns som jag har hällt upp hundratals koppar kaffe. Bryggt otaligt många kannor. Mest tycker jag att jag gått fram och tillbaka mellan servicehuset och kiosken och hämtat godis och kaffe. Det enda vi hade kvar mot slutet var sura band och kaffe. Gott och mättande...
     Kassalådan från min gamla lanthandel hade jag också med mig. Den fungerade fin fint och sa lydigt pling varje gång man öppnade. Det är nästan så jag är på vippen att öppna affären igen bara för den plingande kassalådans skull.
     En annan sak jag är fundersam om är att varför man i herrans namn lämnar fram en tusenlapp när man vill köpa en klubba för 1 krona?? Eller en femhundralapp när man vill ha en korv? Men gud ske pris att det fortfarande finns folk som gillar kontanter annars hade ju min låda inte sagt pling.

Trött och less

    Äntligen hemma från arbetet. Jobbigt som vanligt och jobbade över som vanligt. Kan inte gå in i några detaljer här på bloggen pga tystnadsplikt men jag dööör sakta inombords.
Jag längtar efter att stå i kassan på ICA. Ska därför bli kul att sälja korv på Annebergsbanan i Varberg på onsdag. Jag och några arbetskamrater står i en korvmoj där och kränger hamburgare, korv, godis, läsk, chips samt en massa annat. Tänka sig att bara stå hjärndöd och slå i kassan. Nja riktigt så är det inte men det känns så nu. Avkopplande. Kom gärna och besök oss där så kanske ni får en liten gratis korvstump.
    Takläggningen fortsätter som planerat men vi måste nog lyfta bort balkongen på framsidan och lägga nytt plåttak och bjälkar därunder även byta papp under yttertaket. Ledsen att säga det men det ser nog mörkt ut på semesterfronten i år. ;-/ Men jag hoppas på fler sommrar...
Nu ska jag verkligen gå och sova.Vi kanske ses på onsdag.

Natti
Sadoma


Jag har placerat min blogg i
Långås på bloggkartan.se

Söndagens pigghet

Söndag och faktiskt är jag mycket piggare idag. Igår var jag som en död sill på dagen. Vi kom till slut på kalaset. Närmsta grannarna hade samlats och värdparet bjöd på välkomstdrink när jag till sist kom med andan i halsen fem minuter försenad. Det hade åskat hela dagen och strax efter sex på kvällen började det störtregna. Yttertaket var ju bortplockat på vissa ställen och jag anade oråd. Klättrade upp på vinden och fann pölar här och var. Det var till i panik att hämta alla husets baljor och kärl. Ringde maken och rapporterade vad som hänt. Killarna kom strax därefter och satte upp en presenning.

Jag fick andas ut och kunde gå på mitt gästabud. Hundarna är åter hemma efter ha blivit passade hos svärförädrarna två, tre dagar. Det är lite skönt att vara hundfri då och då. Det blir troligen trädgården idag. Jag hoppas på mycket solsken och sommarlent väder.

Ett försvinnande tak

Jag måste själv få säga att under gårdagens grillfest med arbetskramraterna var jag tapper. Det hela började på arbetet. Som tur var det inte super mycket att göra. I vården är det alltid mycket att göra men just idag så kunde man gå hem när ens arbetstid var slut och då får man vara glad. Nåja hade ju insett dagen innan att jag inte hade möjlighet att åka hem, duscha och göra mig iordning utan fick göra detta på arbetet. Undertecknad har lite av en fobi för offentliga tvagningsinstitutioner. Man kan inte sluta tänka på alla som har fotsvamp och fotvårtor som trycker ner sina smittsporer i linoleummattan. När jag och min gode kollega Psycho (kör med nicknames igen) mötte upp Schäzz och Syster fick vi gå genom halva stan för att komma ner till stranden och Majas. Sadoma och Schäzz ropade efter taxi men våra böner hörsammades icke av våra kollegor. Underbart härligt på stranden, bara det inte regnat och blåst men grillat fick vi och trevligt hade vi. Mera bilder från vår grillfest finns i bildarkivet. Leta bland albumen där. Idag oerhört trött och illamående. Man skulle kunna kalla det för bakfylla men jag tror närmast på någon form av influenza. Ångestens mistlur brölar över bygden. Den skälver i en och man kan inte riktigt bli kvitt den. Undrar varför man får bakfylleångest eller i mitt fall influenzaångest. Det har jag inte fått i den grad tidigare, en kollega sa att det kommer med åldern. Undrar om det är så. Hela dagen har det dunkat och när jag tittade ut med mina pliriga ögon så var halva taket borta. Jobbarna hade kommit och monterat ner 1/4 av yttertaket. Nu får ni alla hålla tummarna på att allt klaffar. Ikväll är vi bjudna till kalas av våra kära grannar. Jag antar man man i oöverskådlig tid kommer att benämna kvällen som Långås Gästabud. Måste också säga att det är oerhört trevliga människor här omkring. Trivs som fisken i vattnet.

Jag har blivit digitaliserad

Man undrar över den lite kryptiska titeln men så här ligger det till. Härom dagen inhandlade jag mig en digital diktafon. Många i min närhet undrar vad man ska med en sådan till men det är faktiskt väldigt praktiskt ska ni veta. Undertecknad lider av fruktansvärt dåligt långtidsminne OCH korttidsminne. Nu kan man säkert om man vill diagnostisera detta men jag väljer att kalla det för prioritering av minneslagring. Jag helt enkelt uttryckt, en väl utvecklad sorterings och prioriteringsförmåga. Det som inte är av vikt att komma ihåg väljer jag helt enkelt att glömma. Mitt sifferminne äro desto bättre och alla som nu tänker: "aha, jag är alltså inte av vikt att minnas" säger jag bara: "ge mig ditt personnummer eller telefonnummer så kommer jag att minnas dig hela livet" ;-) Men tillbaka till diktafonen. Jag upplever ibland att när man sitter i bilen eller gör något helt annat så har bra idéer en tendens till att poppa upp. Så tänker man det där måste jag komma ihåg men tyvärr 20 minuter senare så försöker man frenetiskt komma ihåg vad man skulle komma ihåg. Nu får vi se om alla idéer verkligen är så bra. En annan praktisk grej är att spela in olika kommandon till hundarna. Jag har t ex spelat in: "Ska vi gå ut, ska vi åka bilen, mat" Fungerar väldigt bra men okej lite småtrist. Vidare i min digitaliserings era är att jag nu lagt ut mitt liv i Google´s kalender både privat och schemläggning. Använder mig av Google´s notebook, reader, talk osv. Sedan är det bara att synkronisera alla datorer och mobiltelefoner och vips så behöver man inte komma i håg någonting alls. Nu återstår det att se om mitt liv blir lättare. Lovar att jag ska rapportera om detta senare. Vårt DIGITALA-villalarm verkar ha fått fnatt. Tydligen bara när jag inte är hemma. Maken hade kommit hem efter arbetet. Larmat av. Börjat städa och dammsuga i sådär 2-3 timmar. När han sedan skulle ner i källaren löstes larmet ut och gick inte att stänga av. Securitas ringde och kontrollerade vad som stod på. Maken ringde till arbetet och undrade koder och hur man tryckte men hur han än tryckte så slutade det inte. Hjälpte inte ens att dra ut elsladden eller telefonen. Det fick stå så tills jag kom hem efter ca 3 timmar. Gissa om hela familjen var nära sammanbrott. Tydligen räckte det med min närvaro. Jag tryckte in koden och allt tystnade och blev normalt igen. Självdiagnostiseringen rapporterade "Funktion normal". Tydligen är väl tanten i burken tänd på mig. Jag måste förklara att jag är gift och har barn. Grillparty i morgon med arbetet. Ska blir kul. Bestämt på stranden vid Majas, Varberg. Hoppas bara vädret är med oss. Kanske ska damma av min DIGITAL-kamera också så kanske några bilder kan dyka upp här. Tills vi ses Sadoma Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

Arbeit

Precis nedkommen från vinden. Satt och slösurfande innan arbetet men värmen blev olidlig och ögonen började gå i kors. Antingen så gällde iskalla dropp intravenöst eller nerkylning. Så kom jag ihåg att jag köpt en snygg fläkt när vi bodde i lägenheten. Inte vilken fläkt som helst utan en med super kapacitet. Den är som en stor byggfläkt när den startar och låter som ett propellerplan. Det är nästan så att man måste skruva den i golvet för att den inte ska fara i väg. Vi hade extremt varmt i lägenheten typ 250 grader men om vi hade 250 grader där så har vi nu 670 grader i huset. Jag lyckades baxa ner fläkten genom vindsluckan, balanserandes på en stege. Nu sitter jag här förnöjt och svalkar mig. Omkring flyger diverse papper och Post-It lappar men jag känner mig lite svalare. Nu ska jag bara orka arbeta också. Allting tycks vara en väntan på att få arbeta. I varje fall känns det så idag. Jobbhelg. Egentligen gillar jag att jobba helg. Vara helt för mig själv och fatta mina egna beslut. Troligen skulle jag må allra bäst om jag inte hade några arbetskamrater alls men jag måste ju erkänna att det är ju lite trevligt att ha någon att prata med då och då men jag antar det är det som snabbtelefoner är till för. :-) Med panik på tangenterna valsar mina fingrar runt bland bokstäverna för nu måste sängen bäddas, tvätten hängas upp, locket läggas på brunnen, hundarna köras till svärföräldrarna. (jo det är sanning det där med brunnen)

Tack ska ni ha, Hej!

Morgonens Alarm

Klockan är 07.00, visserligen torsdag men ändå ledig dag innan helgens arbete. Hundarna börja skälla lite och man vaknar sömndrucken till. Det är ju bara byggnagsarbetarna som kommer, inget att bry sig om. Jag bestämmer mig för att somna om en stund till. En stund senare går larmet av. Hela huset väcks av en siren så hög så att öronen börjar blöda. VA? Vad har jag gjort? Var är jag? Travande försöker jag springa till centralenheten som är väl dold. På vägen dit ramlar jag över hundar, katter, mattfransar. Var är den nu? Vad gör jag? När jag kommer fram noterar jag att den håller på att larma iväg. Jag drar i panik ut väggkontakten. Det hjälper inte den fortsätter... J-vla skit. Batteridrift. Hur stänger man av?? Jag är slö i hjärnan, letar efter instruktionsboken. Efter nervöst bläddrande hittar jag. "Återställning av utlöst larm" Diverse knapptryckningar och koden.... Väntar... inget händer... Trycker en annan kod som man skall trycka när larmet ej är igång. Det verkar fungera. Tutandet slutar. Jag går och lägger mig igen. Tänker på arbetarna i källaren. Kanske skulle ner och förklara... Telefonen ringer Jag svarar skärrat, mitt telefonnummer. -"Det är från Securitas vi har emottaget ett larm från fastigheten... vänligen uppge återkallningskoden..." -"Jaha" säger jag. "Jo ni förstår..." börjar jag svamla ni kan inte ha fått den ännu för jag skrev på avtalet i går och skickade den på posten. De tömmer inte lådan fören halv sex och ni bör ju ha fått kuvertet idag men inte så här tidigt. -"Har du någon kod?" säger damen i luren lite tröttsamt. -"Ja jo visst har jag en kod men hur vet ni att jag har den koden som jag säger?" Jag märker hur damen blir mera otålig. Tänker att snart lägger hon på och skickar ut väktare. Fast de sa ju igår på telefon att de kommande 2 veckorna är en inlärningsperiod och de har lite mera överseende och tålamod. Jag stammar tveksamt fram min återställningskod i luren. Försöker låta övertygande om att det är faktiskt jag som är ägare till huset och jag bor här. Vill skrika ut: "JAG BOR HÄR, LOVAR! JAG ÄR INGEN TJUV!" Damen säger nej du har nog rätt vi har inte fått dina dokument ännu men nu vet jag att det var falsklarm. Ha en bra dag! Hej då! Med ett klick la hon på luren. Klockan: 07.15. Jag vill bara låsa in mig i ett mörkt rum. Dra täcket över huvudet. Usch ska det vara så här jobbigt varje gång. Jag vill inte vara alarmerad längre.

I am alarmed

Ledig dag och 50 grader varmt utomhus. Stranden tänker ni men Sadoma tänkte, idag ska jag ägna mig åt att installera villalarmet. Efter många svettiga stunder, borrande och svärande så var alla detektorerna på plats. Sista momentet att dra fram kabel från sirénen till centralenheten. Denna är dragen genom ett par väggar och när jag stod vid centralen och dragit ut sladden till lagom längd vänder jag mig för att hämta ett verktyg. När jag vänder mig tillbaka är sladden tillbakadragen. Drar ut den igen men någon drar emot, hårdare och hårdare. Till sist blir Sadoma förbannad och smyger tillbaka, där står Mosse, katten alltså och tycker det är döroligt att dra sladd!!! Sadomas tålamod äro kort vid detta lag så Mosse blir tillfälligtvis förvisad till sovrummet. Till sist programmering av larmet. Tyvärr kom vi inte så bra överens centralen och jag för kvinnan i burken, (ja automatrösten i centralenheten alltså) lämnade inte samma svar som det stod i instruktionsboken. Inte bara det hon svarade olika för varje gång. JO jag tryckte på exakt samma knappar hela tiden. Men till slut så bad jag på mina bara knän, fungera nu så kan vi kanske hitta på något nån kväll! Jag kysste enheten ömt. Då fungerade det. Nu antar jag att jag måste gå på date med centralenheten. Måste skaffa ett namn på henne först, "Nettan" kanske? Men nu ikväll kan jag i varje fall gå till sängs invaggad i en falsk trygghet att ingen kan överfalla mig. Livet är nämligen endast en kuliss. ;-) God natt och jag säger som min idol Hyacinth Bucket: "I want you to be the first to know: I'm going to be alarmed." Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se