Efter korven och kaffet

    Tillbaka efter en hektisk dag på Annebergs Motorbana där undertecknad är med i ett korvförsäljningsteam tillsammans med några arbetskamrater. Det hela började egentligen för två år sedan med att jag berättade att jag skulle vilja ha en kiosk eller en affär. En arbetskamrat berättade då att hon brukade ställa upp som frivillig kiosktant när hennes son körde cross och att jag gärna fick följa med. Överlycklig hoppade jag på uppdraget direkt.
    Första året så fick vi stå i en tillfällig kiosk i ett garage typ. Vi var fyra pers och sålde allt från läsk, godis, kaffe och hamburgare. Minns med fasa när det var typ 150 meter kö och vi stekte hamburgare för fullt. Allt vad vi hade var en elgrill som liknade ett stort våffeljärn. Där fick plats 6 hamburgare åt gången. Gissa om kön rörde sig långsamt och gissa om vi blev stressade. Året därpå fick vi grillhjälp av ett par killar som hade till uppgift att bara grilla en sisådär 300-400 hamburgare.
    Så i år var det dags igen. Inte lika stor tävling och lite regn men besökarna svek inte. Denna gången stod vi i en riktig kiosk lite längre upp i banan. Först inbillade vi oss att inte vi skulle få sålt något och besvikelsen kom krypande men vid 18-tiden när tävlingarna började strömmade folk till. Dessvärre inga hamburgare men desto mera korv. Korven gick åt som smör i solsken och när vi hade sålt slut på de första gigantiska burkarna av Lithells korv fick vi reda på att allt var slut på lagret. PANIIIK. Men mera korv var på väg, någon hade kört och handlat. Dessa nya korvar försvann också med ilande fart. Korv och kaffe. Känns som jag har hällt upp hundratals koppar kaffe. Bryggt otaligt många kannor. Mest tycker jag att jag gått fram och tillbaka mellan servicehuset och kiosken och hämtat godis och kaffe. Det enda vi hade kvar mot slutet var sura band och kaffe. Gott och mättande...
     Kassalådan från min gamla lanthandel hade jag också med mig. Den fungerade fin fint och sa lydigt pling varje gång man öppnade. Det är nästan så jag är på vippen att öppna affären igen bara för den plingande kassalådans skull.
     En annan sak jag är fundersam om är att varför man i herrans namn lämnar fram en tusenlapp när man vill köpa en klubba för 1 krona?? Eller en femhundralapp när man vill ha en korv? Men gud ske pris att det fortfarande finns folk som gillar kontanter annars hade ju min låda inte sagt pling.