Folktandvården

Så var ett besök hos folktandvården över. Varför måste alla maskiner där låta så förbannat högt och hjärtskärande? Varför måste alla redskap vara så vassa och varför måste allting smaka så metalliskt illa?Nu är jag dock genompolerad och genomfluorad och livet kan återgå till det normala. OCH kära Fru Tandhygenist jag ska inte glömma tandtråden!

Följ Sadoma direkt i din mobiltelefon

Nu igen...

Hade planer för en filmkväll men ett pling på dörren satte P för det. En liten kille från den lokala fotbollsklubben kom och ville sälja sin sista lott. Egentligen hatar eller ska jag säga hatade jag Bingolotto men tack vare den här lille killens enträgna ringande på dörren varje torsdag så har mitt hat omvandlats till ett spelmissbruk. Tack Långås IF!
Stilla tröstar jag mig med att det går till en god sak, en värdefull institution här i byn. Jag som tidigare hatat all form av bollsport kommer på mig själv att jag följer Långås IFs framgångar.
Håller jag långsamt på att förvandlas till en vanlig medelsvensson med ölmage?

Försmak av julen

En liten försmak av juletiden. Även om den just idag inte står inför dörren. Inköpt pepparkaksdeg. Naturligtvis inte inte jag som köpt den. Jag skyller helt på maken. Nåja. Vi hade i och för sig pepparkakor kvar sedan förra julen men de ska man nog inte våga sig på tugga på. Pepparkakorna blev otroligt fula men väldigt goda. Det som behövs är endast, deg, osthyvel, bakplåt och en varm ugn. Rekommenderas varmt en blåsig novemberdag.

Hundvänligt kondis

Ett hundvänligt konditori, Ritz i Falkenberg.

Follow this myou blog directly in your cell phone

Kommit till beslut

Nu har jag äntligen bestämt mig eller ja, i varje fall till 99.9999% Jag har beställt en SE Xperia1 och dessutom bytt till Telia som operatör. Sorry Tele2, vi har varit tillsammans sen jag var arton år men nu är det dags att gå vidare, kanske ses vi igen.

Va?

Måste jag vara med?

Köpångest och telefonlust

Maken jobbar i natt så jag är gräsänkling för några timmar. Sitter och frossar över vilka saker jag bara vill köpa. Dessutom försöker jag besluta mig för vilken mobiltelefon jag vill ha. Ska det bli en Iphone eller en Xperia1 eller vad? Jag vill ha en pekskämsmobil som passar mig. Båda två har ju både för och nackdelar och jag inte bestämma mig. En liten röst i huvudet viskar hela tiden. Sansa dig Saddo, sansa dig. Vänta... Du kan ha din gamla mobil ett tag till. Det går ju att ringa både hem och till SOS. Hela min kropp och själ vill köpa och köpa men hjärnan sätter stopp. Men idag lurade jag hjärnan. Köpte en liten sak på auktion. En kul liten röd telefon. Men vad ska man med den till egentligen? I morgon är jag ledig från jobbet. Då hoppas jag vid Gud att plåtslagaren kommer så han kan klä in ventiler och skorstenen som skulle vara gjort för 1 månad sedan. Jag börjar långsamt hata hantverkare. Om jag jobbade som vissa hantverkare så skulle mina patienter vara döda för länge sedan. Kan man inte införa en hantverksgaranti ungefär som vårdgarantin? Nåja till deras försvar att de inte kommit tidigare var ju att en av dem råkade såga av sitt finger eller fingertoppen. Han visste egentligen inte så noga. När jag frågade honom om de kunde sy fast biten igen svarade han "nää den ligger väl kvar någonstans på gården...". Jag antar att man får ta sådana saker med jämnmod. Nu ska jag lägga mig och försöka förtränga ökade räntor, bankkriser, underbemanning och personalbrist. God natt livet vart du än är!

Måndagsyrsel

Snart tillbaka till arbetet. Det som jag avskydde så mycket i fredags. Efter en avkopplade helg med storbak på schemat så är jag åter redo att möta veckans motgångar. I hope! Hörde på radion att landets Sjuksköterskor blir sjuka av sitt arbete. Ligger jag i riskzonen? Nej, bäst att hantera stressen på det sätt jag är bäst på, förtränga. Tills vi ses!

Mera död

Min frånvaro har lyst med sin tillvaro sista tiden. Jag har helt enkelt inte orkat engagera mig i världen. Arbetet har med sina sylvassa klor sugit tag i mig. Dragit mig ner mot avgrunden men jag har försökt att kämpa emot. De få stunder jag kunnat klä av mig rollen som det offentligas hembiträde har jag fått kämpa med hemmets vedermödor. Jobbet känns just nu som en stor svart kleggig obehaglig sörja som man måste doppa sig i då och då för att kunna få penningar till brödfödan. Ständig sjukdom bland personal, underbemanning, miljoner av irriterande tidsstjälande saker som ingen kan, hinner eller orkar ta itu med för arbetsbördan är så stor. Jag satt och funderade på idag när jag jobbade mitt kvällspass, att under detta pass har jag spenderat 70-75% av min arbetstid till att fylla på, leta reda på saker som borde finnas där det ska finnas, göra saker som en annan kollega redan borde ha gjort, tänkt ut saker andra borde ha tänkt på, gjort saker andra borde ha gjort så jag kunde koncentrera mig på det som jag egentligen skulle göra. Senare på parkeringsplatsen efter jobbet och efter en timmas övertid kände jag att här skulle jag kunna lägga mig ner och bara dö. Jag är i och för sig lagd åt det dramatiska hållet men min tid var nog inte kommen än. Jag använde mina sista krafter för att ta mig till bilen, satte mig bakom ratten för att sedan stänga av nästan all hjärnkapacitet. Det är inte så att denna arbetsbörda hållit i sig i några dagar, ett par veckor eller månader. Det känns som ett par år. Kanske är det dags för mig att säga upp mig och söka ett nytt jobb? Jag älskar verkligen mitt arbete men det är min arbetssituation jag känner avsky inför. Kan det vara så att skeppet är sjunkande och att det inte blir bättre än såhär? Många av mina arbetskamrater har redan lämnat. Är jag som skeppsråttorna och lämnar sist? Egentligen hade det inte behövt vara såhär. Lösningen är enkel, lite för enkel för en del men sanningen ligger helt sonika i budgeten. Budget för mera personal. Jepp så enkelt är det. Massan av ledning och överhet håller säkert inte med och har säkert miljontals invändningar mot denna enkla lilla sanning. Men trots allt en sanning är det. Man kan ändra arbetssätt, rutiner och lokaler hur mycket som helst, och missförstå mig inte jag är inte emot sådana förändringar men man måste också ha personal som kan utföra och framför allt, orka utföra. Nu har jag fått ur mig mina stormande känslor för ikväll. Jag har en ledig helg framför mig som jag hoppas kan ge mig lite sinnesfrid och ro innan det är måndag igen. God natt livet vart du än är!

Festångest

Så var det 2 dagar kvar tills den stora klinikfesten. Det var säkert sju år sedan sist jag gick på en sådan fest men i år hade jag lagt mig ledig. Temat för i år är "Bling Bling, Glitter och Glamour". Problemet är att jag inte känner mig särskilt glittrig. Känner inte riktigt för att gå men min närvaro avkrävdes särskilt i år. Man hade gjort upp planer för mig att deltaga i skönsång inför avtackningen av en läkare. Jag försökte desperat att få folk att förstå att min sångröst håller endast i duschkabinen och att man inte kommit så långt i den medicinska vetenskapen avseende trummhinnetransplantationer men från festkommittén slog man ironisk nog dövörat till. Till trots ställde jag upp plikttrognast. Det är ju trots allt tingens ordning att rangen lyder Gud-Konungen-Överläkaren. Sedan när överläkaren valde att åka och fiska istället för att deltaga på festen föll en stor sten från mitt hjärta. Men det är försent att backa ur från festen nu. Vad göra? Maken har fått en hemsk förkylning, kan det smitta? Det är åter jobbkväll och det är dags att skrida till verket.

Jobbhelg

Så var det dags. Jobba, jobba, jobba. Hela helgen fram till måndag. Konstigt att man liksom sätter sitt liv under en jobbhelg på paus och när sedan måndagen, helgens sista arbetspass tagit slut så trycker man på play igen. Har hämtat våran husvagn idag. Den har tyvärr inte rullat många kilometer de senaste två åren pga av flytt och annat men den gick glatt framåt som en rälsbuss från 50-talet. Eftersom vi inte haft någon vidare semester de senaste två åren har jag lite tankar på en liten imaginärsemester. Vi flyttar helt sonika ut i husvagnen på gården och låtsas att vi befinner oss helt annorstädes. Eftersom vi är bra på att förtränga och glömma så borde detta inte vara något problem. Nu ska en trött Sadoma sova.

Utveckling

Jo så var jag här igen efter 11 dagar av tystnad. Semestern tog abrupt slut och verkligheten hann i kapp mig. Problemet var att jag inte hann i kapp verkligheten. Jag hade liksom inte förberett mig på att ledigheten skulle ta slut. Hela tiden så har jag känt att jag skulle behövt en eftersemester alltså en form av semester från semestern. Just idag känns det dock som jag är i fas med mig själv och jag hoppas att den känslan varar ett slag. Kom nyss hem från våran utvecklingsdag. Landstinget hade älskvärdheten att inbjuda oss till Tylöbäck Hotell och Konferensanläggning. Vi behandlade ämnen som framtiden, mål, visioner och allt annat som hör en utvecklingsdag till. Det bjöds på kaffe, lunch, middag och även om restaurangen såg ut som ett marketenteri eller en skolbespisning så var dock maten utsökt. Kan rekommenderas. Vädret passade ju också på att vara fint dagen till ära. En rolig grej var att alla sjukgymnaster från sjukhuset var där och hade utvecklingsdag samtidigt som oss. Vi beblandade oss inte sådär flitigt utan bara nickade lite igenkännande i markan. En annan sak som slog mig var att medan sjukgymnasterna satt och hade lektion. Ja, lektion det vet jag förståss inte med all säkerhet men de satt som om de vore på en lektion med en lärarinna bakom katedern som pekade med pekpinnen och skrev på tavlan. Vad gjorde sjuksköterskorna då? Jo, drack sprit och rökte. Ja inte bara några få sjuksköterskor det var alla sjuksköterskor och undersköterskor! Medan sjukgymnasterna hade tipspromenad och något vad som såg ut som orientering vad gjorde vi då. Jo... drack sprit och rökte. När sedan sjukgymnasterna hade lagt sig för att sova efter sitt antagligen sista uttömmande möte slash lektion klockan 23.00. Vad gjorde vi då? Jo... ni gissade rätt, drack sprit och rökte. När hela sjukgymnastikkåren sov som små lamm i sina sängar senare på natten. Vad gjorde vi då? Jo lekte Sanning eller Konsekvens, och.... drack sprit och rökte. Är det nått fel på oss eller är vi oseriösa? Tylöbäck H&K hade underbara sängar som man sov gott i. Men i natt så vakande jag till vid två tillfällen. Första gången med en gigantisk kramp i ena vaden. Jag kunde inte skrika ut min smärta eftersom jag hade en rumskamrat och denne antagligen skulle vakna vettskrämd och dessutom så var detta första gången vi sov i samma rum, så självkontroll var ett måste. Krampen släppte dock inte utan jag fick utdela flera kraftiga karateslag över vaden för att bryta krampen. Jag har fortfarande lite ont i vaden. Uppvaknande numero två var när min rumskamrat harklade till lite, sedan värre och värre som om han hade en slemklump i halsen och sedan därefter tre fyra gånger som om han satt en PET flaska i halsen. Då vakande jag till på riktigt men tänkte händer det en eller två gånger till så tänder jag lampan och kollar livstecken. Jag började gå igenom Heimlich manöver i huvudet men det tystnade. Normal andning. Jag blundade och somnade åter. Hoppas inte han stördes för mycket av mina snarkningar, annars förlåt! Vi hade ställt klockan på 0700 och vakande 0700. Jag förvånades över hur pigga och alerta vi var. In i duschen och först ut till frukost. TRODDE VI! På vägen till markan och frukosten passerade vi sjukgymnasterna i en samlad synkron trupp som var på väg FRÅN frukosten dessutom iklädda träningsoveraller. Hade vi hamnat i ett träningsläger för sjukgymnastarmén. Håller de på att ta över världen? Jag led i tysthet över vilken dålig människa jag är i jämförelse. Nåja först blev vi i vårat sällskap och kunde njuta av en fräsch frukost.

Hört på Radiotjänst

På radion hörde jag nyligen i samband med någon miljöfestival i Varberg en utav radiotjänsts reportrar frågade (minns ej riktigt men låt oss säga en...) snickare vilket transportmedel han valde. Snickaren svarade att tar bilen i jobbet. Reportern frågade varför han inte tog bussen. Snickaren svarade att han använde bilen i jobbet dessutom hade han en massa verktyg och utrustning med sig... (underförstått kan man tänkta, att man ej kan ha med denna utrustning på bussen) samt att han åkte ju ut på diverse uppdrag här och där. Reporten frågade var snickaren bodde... snickaren svarade (kommer ej ihåg men typ...) Åskloster. Reportern: "ja men det går väl bussar i Åskloster med?" Jo, svarade snickaren lite förvånat då han redan sagt att han har en massa utrustning med sig men han svarade snällt på reporterns fråga, sa att han bodde ute på landet och det var 3 km till busshållplatsen. Därefter bytta jag kanal. Hur dum får man egentligen lova att vara. Man kan ju fråga sig varför inte ambulansmännen tar bussen eller brandkårspersonalen. Kan bara tänka mig "SOS! jaha hjärtinfarkt, ingen puls säger du, nehe. Var bor du? Jaha det skulle i så fall bli 652:ans buss men den stannar ju bara vid Bölse Kvarn och går inte förrän om tre och en halv timme. Du har inte möjlighet att cykla och möta personalen där ungefär klockan 17.34?" Det finns gott om konstigt folk i vårt samhälle.

Hemma

Så var man hemma igen efter en liten minisemester i hertigdömet Schleswig-Holstein. Det var mera egentligen som en shoppingrunda i den lilla byn Heiligenhafen. Det blev inte så mycket alkoholinköp för mig, endast en flaska whiskey, tre paket inspelningsbara DVD skivor, en grillkorv och en Toblerone men desto mera köpte svärfar. Eftersom jag även var chaufför så körde vi lite fel också, jag skyller på maken eftersom jag inte får inhandla en GPS, fast så jättefel var det inte för jag läste skyltarna och vi kom till slut till Puttgarden men körde lite ut på landet. Det är ju ändå där alla trallande jäntor med blonda flätor, män i lederhosen och Bierstuben finns. Men tyvärr blev det ingen allsång i en bierstaube för jag var ju tvungen att åka hem innan det blev alltför sent. Hem kom vi till slut dock. Ytterdörren är på plats och både dörrar och fönster är drevade och lister påspikade så nu behöver man inte ta på sig yllekoftan när man går upp på morgonen. Balkongens trallgolv är också snart lagt. Det ska bli så skönt när alla byggjobbare försvinner och man åter blir ensam. Jag längtar verkligen efter normalitet igen. Nu ska jag knyta mig och vakna upp till en förhoppningsvis skön lördag.

Renovering eller Demolering

Nu har vi verkligen ingen balkong. Byggkillarna har rivit ner balkonggolvet, trallen, plåten, pappen, och råsponten. Nu står innertaket blottat och tittar förskräckt upp mot stjärnhimlen. Delar av råsponten var som ströbröd när man tog i den. Det verkar ha stått och läckt vatten där en längre tid. Som tur var så stannade det onda vid råsponten. Så nu har de på nytt reglat upp. Det skall isoleras och på med nytt tak m.m. En kul grej är att vi hittade två trekantiga träbitar under råsponten där två personer signerat med sitt namn. Lite spännande. Undrar om det är snickarna som byggde det hela en gång i tiden som velat bevara sig i evigheten? På den större biten står det "Eri Larsson, Träslöv, 1932" (kan vara Elis också) och på den andra Viktor Larsson, Hunnestad" i vacker skivstil skrivit med blyerts. Någon som känner till vem det kan vara så hör gärna av er. Lite kul med historian bakom. Det har sålunda blivit mera plåt och i morgon bär det av till Stena Metall igen men denna gång blir det bara en släplast. Desto flera blir det till återvinningscentralen med trä. Vi har påbörjat att fixa biblioteket. Tapeterna rev jag ner idag men sedan tröttnade jag på att leka renovering så jag började fixa middagen istället. Det blev fisk igen. Nu är jag ingen mästerkock direkt utan jag fick ta fram min gamle vän Kooperationens Kokbok. Hittade ett recept som lät gott med ungstekt fiskfilé. Lät lättlagat och enkelt med Kooperationens handfasta råd. Men tyvärr så såg inte slutresultatet så väldigt aptitligt ut men maken verkade överleva middagen och jag såg inga vomiteringsförsök. Han sa till och med att det var gott men jag undrar. Själv så tyckte jag väl att det smakade okej. Det kanske var en praktikant som skrev receptet en gång i tiden. Får ta upp detta på nästa årsmöte.

Nytt och blött

Idag har vi verkligen varit nyttiga. Rensat skorstenen och borstat den på insidan från fågelbo fast det inte var mer än fem, sex månader sedan sotaren var här. Det blev hela två och en halv sopsäckar med pinnar. Man får väl bara hoppas att det blir bättre när vi fått en huv över skorstenen. Så nu kan vi börja baka igen i bakugnen. Vajleth har ju börjat skolan så vi får se när det kan bli. Idag så har byggarna monterat ner balkongräcket och bytt fönstren ut mot balkongen. Sedan var det ytterdörrens tur. Den blev trots allt riktigt snygg, ja i varje fall halva dörren för det visade sig att när de väl packat upp båda dörrhalvorna så var det två högerdörrar istället för en av varje. Byggkillarna hade kollat de två medföljande avcheckningslistorna där fyra OLIKA personer signerat att de packat rätt och monterat dörrarna rätt. Så killarna började med arbetet. Tog bort dörrkarmar och snickrade. TROTS detta blev det tydligen fel i leveransen. Tydligen måste man göra allt själv på denna jord för att få det som man vill ha det. Så nu står vi där med ett gapande tomt hål. Dessutom har det börjat regna. Det fick bli en provisorisk dörr tills måndag. Sanna mina ord, någon kommer att regleras för detta misstag. Lite second hand hann vi också med idag även om det inte blev några direkta fynd så var det skönt att komma bort från renoveringsröran. Det fanns gott om fula 80 tals möbler men ytterst lite 20-30 tals som jag är ute efter. Jag hittade dock ett par snabbtelefoner så som kompletterar de andra så nu har vi täckt in hela huset. Jag fullkomligt älskar att gapa "middagen är klaaar" i högtalarsystemet. På tal om middag så måste jag fixa en sådan också. Hade mina tankar på fisk.

Återvinning på hög nivå

Jag har sedan jag varit i Malmö inte orkat åstadkomma ett skvatt. Det har bara varit en enda lång väntan på att maken skall komma hem så vi kan äta middag och sedan gå och lägga oss. Väldigt icke produktivt. Men sedan i lördags har jag återfunnit mina krafter. Legat och krälat i rabatterna hela helgen ända fram till 19-20 tiden på kvällarna. Idag har jag slängt eller rättare sagt återvunnit vårat gamla plåttak och stuprännor. Fyllt släpkärran och kört fram och tillbaka med 0,24 ton plåt. Stena Metall betalade hela 784 Riksdaler, på tippen hade jag säkert fått betala för att bli av med det. I oktober i år är det 63 år sedan statarsystemet avskaffades (but who's counting... :-). Det är lite synd för vi hade verkligen behövt hjälp på gården men i dag är det makens första semesterdag. Det ska bli skönt att äntligen vara två om saker och ting här hemma. Förhoppningsvis blir det roligare med trädgårdsarbetet när man får lite hjälp. Äntligen slipper jag också att laga mat varenda eviga dag. Jag hade gärna haft en piga till sådant, dessutom är ju huset utrustat med en pigkammare. Vi försöker också hyra ut våran affärslokal till någon intressant och lämplig firma/person. Vi får hoppas att det är någon som är intresserad. Nu ska jag spisa och njuta av kvällen.

Regna & Blåsa AB

Vad det ska blåsa och regna hela tiden. HALLÅÅÅ jag har semester! Ingen verkar ha hörsammat detta i varje fall inte vädergudarna. Väcktes i morse halv åtta av dörrklockan och naturligtvis hundarnas skällande. Det var byggföretaget som hämtade sin husvagn. Det tokregnade ute och jag var tvungen att bege mig ut och låsa upp garaget. Senare fastnade jag framför datorn när jag skulle kolla väderprognoserna. Enligt vår kära väderlekstjänst så bör det spricka upp snart. Jag får hoppas och be för bättre väder. Ringde chefen på byggföretaget. De väntade på dörrar och tänkte vänta med att skicka killarna tills dörrarna levererats, så inte killarna bara går och dräller i väntan på dörr och fönster. Jo det är så sant... som landstingsanställd tänker man inte på det sättet. ;-) De hade ju inte ens kunnat jobba i vilket fall eftersom det är orkanstyrka ute. Nu tittar solen fram och det slutat regna. Stormen verkar börja bedarra. Än en gång hade Kungl. Statens meteorologiska-hydrografiska anstalt rätt. Jag ska passa på att äta frukost och hämta posten.

Semstervardag

Åter hemma efter min minisemester. Njöt av dagarna och att få vara tillbaka i mitt älskande fädernesland. Vi hittade väl egentligen inte på sådär jättemycket förutom att vi fotograferade en hel del. Jag och Ewlos har en tendens till att göra upp en massa planer för att sedan inte genomföra dem men vi har skoj i alla fall. Till exempel så har vi länge pratat om UE, Urban Exploring och hur kul det skulle vara. Så nu fick det bli lite UE. Vi letade på diverse forum på nätet och hittade en del men tyvärr så fanns det mesta i norra Skåne och vi ville ha något i Malmöområdet. Man kan väl säga att vi inte är helt dedikerade åt UE eftersom vi är lite lata och väderkänsliga. Vi begav oss därför helt sonika ut på tur och letade. Körde på diverse små grusvägar men hittade inte en enda övergiven pryl eller det ska man inte säga. Vi hittade en gammal bil som var täckt med något skumt brunt och en urdrucken vinflaska. Man kan väl säga att det var lite "Urban Exploring Klass B" över det hela. Däremot så hittade vi Vombsjön. Fantastiskt natur, inte en människa eller bil så långt man kunde se eller höra. Synd bara att att det var invaderat av mygg och regn annars hade det blivit bad. Medans vi var ute hann vi med att ta otroligt många bilder. De kan du se här i Bildarkivet. Tyvärr blev inte mina bilder särskilt bra men det är ju inte konstigt med tanke på min gamla digitalkamera. Det var lite som david Vs. GOLIAT i våra fotosessioner. Ewlos med sin gigantiska digitala systemkamera med 43 olika objektiv och min lilla automatiserade landstingskamera. Men det är som man säger inte målet som räknas utan resan dit. ;-) Det åskade en kväll och Ewlos fick idén om att gå ner till Spillepengens naturområde och ta lite bilder och kanske t o m fånga en blixt på bild. Man kan rentav kalla det för Storm Chasing, naturligtvis också det klass B eller tom klass D. Sagt som gjort, vi promenerade dit. Över ängar, ner mot havet och ut på den steniga strandkanten. När vi väl satt oss på ett klippblock under en buske för att skydda oss mot regnet och Ewlos monterat sin märkliga pjäs till kamera så fungerade den inte. Vi hade glömt minneskortet hemma och det var bara för oss att promenera tillbaka. Dagen efter så gick vi dit igen. Denna gång fick vi ett par bilder och lekte lite med kameran i mörkret. Men nu är jag åter hemma igen. Här har det regnat hela tiden och det är faktiskt först i dag som det är uppehåll. Takfirman skulle byta arbetslag. Det första gänget åkte hem i fredags. Idag onsdag skulle nästa gäng komma men än har de inte dykt upp. Det är inte annat än att man är nervös. Chefen säger att "det är ingen ko på isen med taket". I och för sig inte, för det är nästan klart men jag vill bara att allt ska vara färdigt snart så man slipper ha massa folk här och leva i en renoveringsmiljö. Vidare ska jag idag fixa lite administrativa sysslor och hinna tänka ut vad vi ska ha till middag. Det är stressigt att ha semester.

Slutet

Snart är det dags att köra hem. Det har varit underbart avkopplande & skönt men lite längtar jag hem. Det har varit svårt att skriva nått från mobilen för den är ju helt kass som ni vet.
Tills vi ses!

Meglio Stasera

Nu sitter jag här och ska snart dra till Malmö. Ska blir skönt att komma ut lite eftersom vi inte kommer att ha någon vidare semester i år. Jag håller på att packa men mitt vanliga problem är att jag inte vet vad jag ska ha på mig och hur mycket jag ska ta med. Jag kom på en idé om att man kunde ha olika färdiga väskor packade för olika tillfällen så slapp man få panik i sista minuten. Typ ett malmöresekit för 4 dagars bortavistelse, ett begravningskit för 2 dagar osv. Man skulle även kunna strål och sterilförpacka resväskorna så höll de sig fräscha under många många år. Enda faktorn som kan gå fel är naturligtvis att modet kan ändra sig men det är sånt man får ta. Huvudsaken är att man slipper packningsångest. Igår fikade jag med Vajleth i FALKENBERG! Jo tro det eller ej men jag fick med henne till denna stad. Varberg är ju egentligen våra städer men jag måste ju medge att jag mjuknat sedan jag flyttade hit. Det blev macka och thé på Stålboms konditori, utsökt men jag önskade att personalen kunde klä sig i traditionsenliga kondisdräkter. Jag menar med hätta och spetsförkläde. Det anstår mig egentligen inte att besöka ett sådant oklätt etablissemang men jag gjorde undantag för Vajleth skull och för deras utsökta bakelser. Hann med ett besök på GeKås också. Som vanligt fyllt till bredden med folk. Köpte lite DVD-R skivor och hittade precis en sådan grill jag letat efter. Passade ju bra eftersom det även var makens födelsedag. Det blev grillat senare på kvällen och svärföräldrarna dök upp. Grillen blev en liten besvikelse. När jag lite kockmässigt skulle dra upp locket lossnade skuvarna till handtaget och locket flög tvärs över gårdsplanen. Som tur var träffades ingen. Nej inga flera graciösa rörelser för mig på ett tag. Får se om jag kan lyckas att skriva under min lilla minisemester i annat fall så rapporterar jag vid återkomsten. Nu ska jag njuta av "Meglio Stasera" hela förmiddagen.

Stormens öga

Skulle vilja gå ut på balkongen och gapa för allt vad jag är värd: "klockan är 01.00 och aaalllt är vääääl..." Men jag avvaktar. Långås har dessvärre inte haft någon Tornväktare på många år om det ens har funnits någon. Verkar som vädrets makter har lagt sig för att sova och att jag blivit bönhörd. Jag har precis pratat med mitt alter ego Ewlos. Troligen så far Sadoma till fäderneslandet, alltså Skåne på torsdag. Tyvärr blir det ingen Pragh resa pga. hopplös tomhet i penningpungen så det får bli någon skånsk utflykt istället. Vi hittar alltid på något annat. Ska bli skönt att komma ifrån verkligheten lite, hoppas bara att den inte kommer störtande efter mig. Goodnight Långås wherever you are...

Jag har faktiskt semester nu

Vaknade av en skrikande katt utanför sovrumsfönstret vilket i och för sig är märkligt då vårat sovrum ligger på andra våningen. Men i alla fall där satt Mosse nedanför och gallskrek efter någons uppmärksamhet. Han hade ett lidande i blicken och han såg ut att säga: "IDIOTER släpp in mig, katter gillar inte bli dyngsura!". Det störtregnade. Jag rusade ner för trappan och öppnade köksentrén. Mosse sprang in och stannade upp framför mig. "Torkning!". Jag frotterade honom torr eller någorlunda torr varje fall. Med långsamma steg gick jag åter upp mot sängen. Vid lunchtid hörde jag maken skrika uppifrån andra våning. Det hade läckt in från vinden Hur? Med oron i halsen klättrade jag uppför vindstrappan. Jodå det hade läckt igen. Bara till att torka upp. Ringde takfirman, de skulle komma genast. Under tiden fick onda aningar. Jag gick ner i källaren. Det hade läckt in lite i tvättstugan och i torkrummet med det var säkert bara för att allt vatten från taket runnit ner utanför. Sakta porlade det till brunnen. Jag trampande på en plaskvåt matta. Vred huvudet mot kokskällaren. Vred på ljusknappen och öppnade. Ut rann en störtflod av vatten. Där stod ca 1-2 decimeter vatten. Jag behövde syrgas. Det var till att hänga upp alla trasmattor på tork. Hade jag inte en länspump någonstans? Jag fann den. Såg på den, man kunde inte kalla den för länspump, egentligen inte heller ens för pump. Det var en liten grunka som man kopplade till borrmaskinen. Jag hade mest köpt den för att tömma madrassen på vatten på den tiden vi hade vattensäng. Nåja här har vi inte råd att vara knussliga tänkte jag. Kopplade ihop slangar och började pumpa. Efter ett tag så minskade faktiskt vattennivån. Jag upptäckte till min glädje att det var blivit självsug i slangen så jag lät det vara en stund. Under tiden hade takläggarna kommit. Det hade läckt från en presenning uppe på taknocken. Nu hade det slutat att regna och de började arbeta igen. Takfirman skulle stå för eventuella skador som uppkommit. Jag återfick mitt lugn. Sätt och läste på SMHI. Nu väntas en storm i natt. Jag orkar inte mera nu. Jag vill bara ställa mig på gården slå ut med mina armar och ropa: "jag har faktiskt semester nu". Vattnet i källaren försvann.

Mobil

Behöver en ny mobil. Jag kan knappt SMSa eller ladda den mera. Min trogne SE Z800i är sliten och i behov av att pensioneras. Fast jag har inte bestämt mig vilken som jag ska ha/behöver. Funderar över Nokia n96, SonyEricsson c905 eller X1. Lutar att det står mot n96/c905. Tips/ ideér? Hjääääääääälp.

Slappa

Efter ha vridit mig i plågor under natten, varm och bränd så känns det idag lite bättre. Lite svalare. Lite mindre sol. Jag ska aldrig vistas i solsken igen. Jag ska förpassa mig till de mörkaste och djupaste av jordens hålor. Nu ska jag återhämta mig. Hälla upp en whisky och grilla laxkotletter. Tills vi ses!

Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

Stranden

Morgonen var lugn. Maken hade kommit hem efter ha arbetat natt. Hela dagen för mig själv tänkte jag och gick och borstade tänderna. Jag hade ju verkligen jobbat livet ur mig i går. Slängde gammal tjärpapp från taket. Lastade och lossade två släpkärror med papp. Det var svalt i badrummet. Alla fönstren hade stått öppna under natten. Min arbetskollega ringer och frågar om jag vill följa med till stranden. Ja sa jag tveksamt. Jag är lite allergisk för stranden. Alla dessa människor i bar överkropp och röda som små griskultingar. Men okej. Det ringde på dörrklockan. Lite irriterad över att inte ha installerat en riktig gong gong for jag ner för trappan. Där stod en vänlig själ utanför. Han ville bara säga att det kanske inte var bra att skära takplåten med vinkenslip som takläggarna höll på med efter lite diskussion så tackade jag för vänligheten. Nu gällde det att hålla huvudet kallt. Ringde till tillverkaren Plannja men de kunde inte svara på några frågor om jag inte var företagskund. Ännu mera irriterad. Tänk om jag som sjuksköterska hade sagt till mina patienter att jag kan inte svara på dina frågor för du tillhör inte Landstinget Halland. Nåja jag ringde runt lite återförsäljare och firmor och frågade. Inte blev jag klokare av detta. Alla var visst väldigt hjälpsamma men gav lite olika svar. Vissa sa att det var ingen fara, andra att det ska du absolut inte göra osv osv. Ringde byggfirman och chefen där. Han blev lite ställd och sa de brukade alltid göra så men han skulle ringa Plannja själv. Efter ett tag så ringde han tillbaka. Han hade pratat med tillverknings/teknikavdelningen samma människor som jag inte fick svar av. Lyckligtvis var det grönt ljus. Så länge man hade metallklinga kunde man skära i taket. Färgen kunde blir missfärgad i skärsnittet men färgen skulle inte lossna. Plåtarna kunde inte heller rosta då de är av aluminium. Jag pustade ut, ingen trombolys behövdes denna gång. Ringde upp kollegan och sa att stranden skulle sitta fint nu. Jag kommer om än något försenad. Packade ett badlakan med Sjukhusets gamla logga och Landstingets picknickfilt med älgar som vi fått i julklapp. Väl på stranden möttes jag av en grupp sönderbrända kvinnor i en alldeles för liten bikini. Suckade djupt för mig själv, himlade med ögonen och letade efter kollegan. Jag kom på att jag glömt solskydd. Herregud! Det kan bara bli en timme eller två sedan måste jag åka. Nåja efter lite badande kom ett par glassförsäljare körandes med en glasslåda. Jag rös inombords av tanken att någon fortfarande gick omkring och sålde glass. Än finns det hopp för Sverige. Jag ropade "fröken.. fröken" men glassförsäljarna uppmärksammade inte mina anrop. Jag bestämde mig i det ögonblicket att jag skulle ringa upp chefen för Sia Glass. En lektion för unga fröken i vardagligt hyfs är var vad hon behöver. Efter en stunds badande i iskallt vatten låg jag inlindad i mitt badlakan och picknickfilt. Tänkte att solens strålar inte kunde komma åt mitt arma skinn men tji fick jag. När jag så äntligen kom hem så utvecklades min överkropp till ett rött stoppljus. Jag svor över att jag glömt solskyddet. Nu hade jag själv genomgått en metamorfos till en rosa griskulting. Hua, jag har nu smort in mig med diverse krämer jag hittat. Hoppas jag är återställd i morgon.

Semestertimmarnas första skälvande minuter

Nu verkar jag bli ledig om nu ingen blir sjuklig på arbetet. Trots detta infinner sig inte den där unika semesterkänslan. Tvärt om. Vet inte om det rör sig helt sonika om semesterångest. Känns konstigt att bara vara hemma och inte gå till jobbet i morgon. Arbetsdagens abrupta slut bidrog säkert. Ett vanligt "Tack ska ni ha, hej!". Jag hade inom mig en bild där arbetskollegorna står uppradade i korridoren avtackar och hälsar en välkommen tillbaka om en månad spelandes pukor och valthorn, eriksgata genom korridorerna. Nja kanske inte ändå... Jag har nog en för stark fallenhet för det dramatiska och flärdfulla. Nu ska jag hälla upp en stor whisky. Luta mig tillbaka i trädgårdsstolen och försöka ställa in mig på semester.

Måndag

En ganska lugn och trevlig måndag på arbetet. En sådan måndag man hela tiden längtar efter men aldrig får uppleva. Trots detta var det svårt att masa sig upp. Jag hade väldigt svårt att sova. 28 graders värme i huset trots tvärdrag och fläktar. Makens oroliga vankande upp och ner i trapporna. Ja han kunde inte inte heller sova. Till slut på morgonen mobiliserade jag mina sista motoriska krafter ut i bilen. Fanns det inte en autoinställning här någonstans... Jag kom till arbetet trött och eländig. Blev lite glad över att jag skulle få träffa samma patienter som i fredags. Jag kände dem väl och behövde inte läsa in mig från grunden. Ronden gick som en blixt. Det var inte för mycket att göra. Telefonen vidarekopplad. 1 ny patient som jag kunde ge hela min uppmärksamhet på. Allt var ju som sagt perfekt. Förutom min begynnande semestertrötthet. Den hade verkligen redan givit sig till känna förra veckan men just idag var den som en mörk skugga som hindrade allt att tränga igenom. Jag satt liksom fast som i en kokong. Inuti huvudet kunde jag bara höra en metallisk röst räkna ner: "Time to vacation - minus 80 hours, 45 minutes, ten seconds and couting.." Varje sekund tickade. Varje sekund kändes som ett år. Jag var lidande. Jag var i nöd men mådde än dock rätt bra eftersom arbetsdagen ej lämnat något vidare att önska. Jag nu var det bara några dagar till. Jag hade ansökt om kompledigt men en kollega från en annan avdelning vill gå med mig i morgon och lära sig övervakningen och lite annat så jag ställer upp. Gick in till chefen och frågade ödmjukast om man högtidligen fick ansöka om kompledighet onsdag + torsdag i semestertider. Det var lite för många folk hela denna veckan så det gick bra. Jag erbjöd mig att jobba om någon var sjuk eller dylikt tills min riktiga semester startade. Nu känns livet genast lite lättare. Konstigt att man kan helt varva ner så och bara stänga av logik och kroppsfunktioner men jag antar att man är helt matt efter ha slitit ett helt år för det har vi verkligen allesammans på mitt arbete. Nu ska jag vila inför kvällens middag. Jag väntar med spänning på vad maken har lagat för kulinariska läckerheter. Tills vi ses!

Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

I Värmen

Morgonen började med en akututryckning. Gästernas bil startade inte och svärmor var i desperat jakt efter en som kunde fixa det. Naturligtvis ställde jag fast vetandes inombords att jag inte var rätt person för uppdraget. Men när svärmor kallar då finns det ingen återvändo. Jag slängde kaffet i halsen och begav mig mot Tvååker. Där stod en hel familj än mindre vetandes om vad som var fel. Jag såg deras förväntansfulla blickar när jag klev ur bilen. Nja, tänkte jag för mig själv. Jag kanske ser ut som Bosse bildoktor men är egentligen en ulv i fårakläder. Batteriet verkade urladdat för lamporna lös svagt. Så vi provade med startkablar. Lyckligtvis är jag inte helt tappad... men tyvärr fel lösning. Jag kollade säkringarna. Bilen gav inte ifrån sig en suck. En svag brummande från bensinpumpen men ingen annat. Inte ens ett ööö öö ööö från startmotorn. Jag såg hur barnens lystna blickar slocknade och stelnade till. De skulle aldrig få komma hem. Katrineholm var en lång väg bort. Jag var tvungen att ringa jouren. Situationen började likna jobbet. Jag förklarade symptom och status och våran Benny Bildoktor kom. Han tittade, undersökte och kollade på ett par saker, under tiden så bjöd svärmor på smörgåstårta, sen sa han: "det är startmotorn, vi kan bogsera igång den eller så får ni lämna in den". Jag såg hur familjen tänkte och grunnade. Vi kör! sa de raskt. Sagt som gjort vi bogserade igång den. Nu var de tvungna att köra oavbrutet till Katrineholm utan att stänga av bilen. Undrar hur det gick? När jag kom hem så var det bara att börja med det jag egentligen skulle ha gjort. Rensa häcken från sly, stengärdsgården och sopa gatan invid. Det var ett fasligt jobb i 30 graders värme. Jag höll på att infarcera på kuppen. Efter en 6-7 timmar var jag färdig; slutkörd, hungrig, törstig, skitig och huvudvärk trots mitt inmundigande av 3 liter vatten men jag måste ju erkänna att det blev väldigt tjusigt efteråt. Det blev raka vägen in i duschen och sen soffan. Man hinner verkligen fundera när man står där och hackar, skrapar och sopar. Jag funderade ut en önskelista över saker jag skulle behövt genom alla dessa månader vi bott här och svurit över att inte ha haft. 1) Snöslunga 2) Lövsug/blås 3) Sopmaskin 4) Eldriven häcksax 5) Röjsåg 6) Vedkap 7) Motorsåg 8) Släpkärra med stålgrindar Listan är egentligen hur lång som helst men den får publiceras en annan gång. Istället glädjer jag mig åt att min gode svärfader har långtidslånat oss Nr. 5-8. Tack! Det hade varit enklare om man hade folk som gjorde dagsverken åt en. Jag hade gärna betalat med kaffe, bullar, mat och husrum men tyvärr så verkar tiden ha sprungit förbi mig. Jag ger mig den på att införskaffa Nr 1-4 inom en snar framtid för mitt psyke och kropp orkar inte genomlida samma procedur nästa år. Takläggarna har nästan reglat upp hela taket lite över 200kvm. Jag blev förvånad över att så lite tak till så mycket yta. Men tittar man noga är det massvis av plåt ovanpå varandra. Ångestens mistlur ljuder "as we speak". Arbetet i morgon. Fyra dagar kvar tills semestern. Jag vet inte om jag står ut med att vänta. Jag har ansökt om kompledighet inför mina sista tre arbetsdagar. Nu ska er undertecknad sova. Djupt och länge förhoppningsvis.

Nervös väntan

Så idag var äntligen förberedelserna över inför dagens ombesiktning av dieselbilen. Sist hade jag för högt K-värde och var tvungen till att ombesiktiga. Fråga mig inte vad K-värde är men tydligen så släpper den ut för mycket partiklar av något. Konsulterade våran bilmekaniker och han gav oss rådet att hälla i Diesel Injection Cleaner och köra tills tanken nästan var tom därefter blanda i ca 5-10% Etanol och Bensin 50/50. Nåja igår så var tanken tom efter 2-3 veckors överdrivet körning. Satt hemma och räknade ut att jag borde ha ca 17L kvar i tanken. Nu bara att blanda i. Men tveksamheten infann sig och sjuksköterskan tog över i mig. Ska jag välja fem procent eller tio procents spädning. Vilket är bäst? Det sa inte bilmekanikern, han hade svarat svävande på min fråga. Lite lagom men inte för mycket. Jag tordes inte fråga mera för att inte verka helt inkompetent. Vad gör man? Hade det varit en patient hade jag nog valt fem procent. Bättre med för lite än för mycket. Okej man kan ju dö av för lite också men i ett såhär svävande resonemang så... I brått mod fattade jag beslutet att köra med tio procentsblandningen. Jag satt på min kammare och räknade noga ut att jag skulle hälla i 1,7L i ca 17 L, alltså 0,85L Etanol och 0,85L Bensin. Sagt som gjort det bar iväg i går att tanka i detta. Väldigt trött efter en fruktansvärt arbetsam helg på jobbet fattade jag Etanolens tankpistol, 8 deciliter. Har ni försökt att tanka åtta deciliter? Om ni inte har så blir det i ett ögonblick 8L som tur var så hann jag stoppa vid 4L. Bara till att räkna om spädningen. Penna och papper fanns ju till hand i bilen för sådana här missöden. Min sambo tyckte det var onödiga prylar men tji fick han nu... Efter ett tags kalkylerande så kom jag fram till nya siffror. Tankade lite bensin och spädde ut med Diesel. Lätt som en plätt. Så idag... Dagen med stort D. Ombesiktning. Jag hade bestämt mig för att köra bilen varm också. Bara man slapp att köra till Malmö fram och tillbaka för att komma upp i 50 grader. Bilen gick utmärkt. Kom till Åsa och körde gamla E6 hem. Hade ju läst på nätet att man kunde sota ur bilen också. Så det var bara att försöka komma upp i 4000 varv i 4 km på tvåans växel. Bilen gick som en klocka. Åkte till Varberg och besiktiga. Nervöst lämnade jag över bilen till killen. Han for iväg. Nu borde den väl gå igenom. Killen kom tillbaka efter en som det kändes evighet. Han såg bekymrad ut. Det var på gränsen sa han, 2,3 och gränsen ligger på 2,5. Vad har du gjort med den? eehhh svarade jag tvekande... -"bilfirman har rengjort insprutningen" Killen svarade: "okej men du måste nog byta olja och oljefilter också tills nästa år" Tack för tipset svarade jag och betalade. Åkte direkt till Kooperationen och tankade fullt.

Långås Marknad

Så var det Långås Marknad igen. Lite speciellt eftersom man nu bor i Långås. Min första tanke var att köpa en hängmatta av killen som stått på marknaden i de sista 10 åren jag bott i Halland. Det var inte så svårt att hitta honom. Han stod på samma ställe där han alltid stått de senaste 10 åren. Underbar människa tänkte jag för mig själv lite smått. Förutsägbarhet är en dygd. Hängmattorna var prissänkta nu med 400 kronor. 500 spänn för en upphängbar garnfåtölj. Inte så dyrt egentligen men så kom ångesten sakta krypande över mig. "Tänk på takbytet.". Ja, ja muttrade jag till mig själv och tvingade mig att gå därifrån. Jag väntar väl tills nästa år då. Tur att hans visitkort hänger på kylskåpet, sedan 10 år tillbaka. Dock blev det ett par nya illgröna fuskcrocks till jobbet för 100 spänn. Underbart sköna. Kort därefter dök jag på en kvinnlig försäljare som sålde hårspännen och en speciell hundborste. Den såg ut som en hybrid mellan en elektrisk trimmer, stekspade, potatisskalare och tortyrredskap. "och vad är det för bra med denna" frågade jag. "Man börjar med den lilla kammen först" sa kvinnan. "Det går aldrig på mina hundar" tänkte jag. Kvinnan: "Nu tänker du säkert, det går aldrig på mina hundar" mmmm mumlade jag. "Undrar om den tar bort underhåret i pälsen" Kvinnan: "Den lilla kammen som man börjar med är jättebra på att ta bort underhåret i pälsen" Smått intresserad blev jag då på denna människa. Var det så att att hon kunde läsa mina tankar eller är jag som en öppen bok. Jag var ju tvungen att stå kvar. "Du där vill du kamma din hund?" ropade kvinnan tvärs över gatan till en husse med sin tax. Ingen respons. Så började den där TV-shops tarmen att suga. Tänk om den är bra? Tänk vilket tillfälle jag missar då. Tänk om borsten kan förändra mitt liv! "Vad kostar den?" "Etthundrafemtio kronor, och då får du pengarna tillbaka om du inte är nöjd, även om du använt den och öppnat paketet, vilken annan lämnar en sådan garanti?" Jag pillade upp min plånbok ur shoppingkassen. Gav hundrafemtiokronor till kvinnan. Du ska få mitt visitkort sa kvinnan. Vi har en butik i Veddige så bara åka dit om du inte är nöjd så grejar vi det! Jag tackade ödmjukast, tog min borste och gick vidare till hönsutsällningen.

Efter korven och kaffet

    Tillbaka efter en hektisk dag på Annebergs Motorbana där undertecknad är med i ett korvförsäljningsteam tillsammans med några arbetskamrater. Det hela började egentligen för två år sedan med att jag berättade att jag skulle vilja ha en kiosk eller en affär. En arbetskamrat berättade då att hon brukade ställa upp som frivillig kiosktant när hennes son körde cross och att jag gärna fick följa med. Överlycklig hoppade jag på uppdraget direkt.
    Första året så fick vi stå i en tillfällig kiosk i ett garage typ. Vi var fyra pers och sålde allt från läsk, godis, kaffe och hamburgare. Minns med fasa när det var typ 150 meter kö och vi stekte hamburgare för fullt. Allt vad vi hade var en elgrill som liknade ett stort våffeljärn. Där fick plats 6 hamburgare åt gången. Gissa om kön rörde sig långsamt och gissa om vi blev stressade. Året därpå fick vi grillhjälp av ett par killar som hade till uppgift att bara grilla en sisådär 300-400 hamburgare.
    Så i år var det dags igen. Inte lika stor tävling och lite regn men besökarna svek inte. Denna gången stod vi i en riktig kiosk lite längre upp i banan. Först inbillade vi oss att inte vi skulle få sålt något och besvikelsen kom krypande men vid 18-tiden när tävlingarna började strömmade folk till. Dessvärre inga hamburgare men desto mera korv. Korven gick åt som smör i solsken och när vi hade sålt slut på de första gigantiska burkarna av Lithells korv fick vi reda på att allt var slut på lagret. PANIIIK. Men mera korv var på väg, någon hade kört och handlat. Dessa nya korvar försvann också med ilande fart. Korv och kaffe. Känns som jag har hällt upp hundratals koppar kaffe. Bryggt otaligt många kannor. Mest tycker jag att jag gått fram och tillbaka mellan servicehuset och kiosken och hämtat godis och kaffe. Det enda vi hade kvar mot slutet var sura band och kaffe. Gott och mättande...
     Kassalådan från min gamla lanthandel hade jag också med mig. Den fungerade fin fint och sa lydigt pling varje gång man öppnade. Det är nästan så jag är på vippen att öppna affären igen bara för den plingande kassalådans skull.
     En annan sak jag är fundersam om är att varför man i herrans namn lämnar fram en tusenlapp när man vill köpa en klubba för 1 krona?? Eller en femhundralapp när man vill ha en korv? Men gud ske pris att det fortfarande finns folk som gillar kontanter annars hade ju min låda inte sagt pling.

Trött och less

    Äntligen hemma från arbetet. Jobbigt som vanligt och jobbade över som vanligt. Kan inte gå in i några detaljer här på bloggen pga tystnadsplikt men jag dööör sakta inombords.
Jag längtar efter att stå i kassan på ICA. Ska därför bli kul att sälja korv på Annebergsbanan i Varberg på onsdag. Jag och några arbetskamrater står i en korvmoj där och kränger hamburgare, korv, godis, läsk, chips samt en massa annat. Tänka sig att bara stå hjärndöd och slå i kassan. Nja riktigt så är det inte men det känns så nu. Avkopplande. Kom gärna och besök oss där så kanske ni får en liten gratis korvstump.
    Takläggningen fortsätter som planerat men vi måste nog lyfta bort balkongen på framsidan och lägga nytt plåttak och bjälkar därunder även byta papp under yttertaket. Ledsen att säga det men det ser nog mörkt ut på semesterfronten i år. ;-/ Men jag hoppas på fler sommrar...
Nu ska jag verkligen gå och sova.Vi kanske ses på onsdag.

Natti
Sadoma


Jag har placerat min blogg i
Långås på bloggkartan.se

Söndagens pigghet

Söndag och faktiskt är jag mycket piggare idag. Igår var jag som en död sill på dagen. Vi kom till slut på kalaset. Närmsta grannarna hade samlats och värdparet bjöd på välkomstdrink när jag till sist kom med andan i halsen fem minuter försenad. Det hade åskat hela dagen och strax efter sex på kvällen började det störtregna. Yttertaket var ju bortplockat på vissa ställen och jag anade oråd. Klättrade upp på vinden och fann pölar här och var. Det var till i panik att hämta alla husets baljor och kärl. Ringde maken och rapporterade vad som hänt. Killarna kom strax därefter och satte upp en presenning.

Jag fick andas ut och kunde gå på mitt gästabud. Hundarna är åter hemma efter ha blivit passade hos svärförädrarna två, tre dagar. Det är lite skönt att vara hundfri då och då. Det blir troligen trädgården idag. Jag hoppas på mycket solsken och sommarlent väder.

Ett försvinnande tak

Jag måste själv få säga att under gårdagens grillfest med arbetskramraterna var jag tapper. Det hela började på arbetet. Som tur var det inte super mycket att göra. I vården är det alltid mycket att göra men just idag så kunde man gå hem när ens arbetstid var slut och då får man vara glad. Nåja hade ju insett dagen innan att jag inte hade möjlighet att åka hem, duscha och göra mig iordning utan fick göra detta på arbetet. Undertecknad har lite av en fobi för offentliga tvagningsinstitutioner. Man kan inte sluta tänka på alla som har fotsvamp och fotvårtor som trycker ner sina smittsporer i linoleummattan. När jag och min gode kollega Psycho (kör med nicknames igen) mötte upp Schäzz och Syster fick vi gå genom halva stan för att komma ner till stranden och Majas. Sadoma och Schäzz ropade efter taxi men våra böner hörsammades icke av våra kollegor. Underbart härligt på stranden, bara det inte regnat och blåst men grillat fick vi och trevligt hade vi. Mera bilder från vår grillfest finns i bildarkivet. Leta bland albumen där. Idag oerhört trött och illamående. Man skulle kunna kalla det för bakfylla men jag tror närmast på någon form av influenza. Ångestens mistlur brölar över bygden. Den skälver i en och man kan inte riktigt bli kvitt den. Undrar varför man får bakfylleångest eller i mitt fall influenzaångest. Det har jag inte fått i den grad tidigare, en kollega sa att det kommer med åldern. Undrar om det är så. Hela dagen har det dunkat och när jag tittade ut med mina pliriga ögon så var halva taket borta. Jobbarna hade kommit och monterat ner 1/4 av yttertaket. Nu får ni alla hålla tummarna på att allt klaffar. Ikväll är vi bjudna till kalas av våra kära grannar. Jag antar man man i oöverskådlig tid kommer att benämna kvällen som Långås Gästabud. Måste också säga att det är oerhört trevliga människor här omkring. Trivs som fisken i vattnet.

Jag har blivit digitaliserad

Man undrar över den lite kryptiska titeln men så här ligger det till. Härom dagen inhandlade jag mig en digital diktafon. Många i min närhet undrar vad man ska med en sådan till men det är faktiskt väldigt praktiskt ska ni veta. Undertecknad lider av fruktansvärt dåligt långtidsminne OCH korttidsminne. Nu kan man säkert om man vill diagnostisera detta men jag väljer att kalla det för prioritering av minneslagring. Jag helt enkelt uttryckt, en väl utvecklad sorterings och prioriteringsförmåga. Det som inte är av vikt att komma ihåg väljer jag helt enkelt att glömma. Mitt sifferminne äro desto bättre och alla som nu tänker: "aha, jag är alltså inte av vikt att minnas" säger jag bara: "ge mig ditt personnummer eller telefonnummer så kommer jag att minnas dig hela livet" ;-) Men tillbaka till diktafonen. Jag upplever ibland att när man sitter i bilen eller gör något helt annat så har bra idéer en tendens till att poppa upp. Så tänker man det där måste jag komma ihåg men tyvärr 20 minuter senare så försöker man frenetiskt komma ihåg vad man skulle komma ihåg. Nu får vi se om alla idéer verkligen är så bra. En annan praktisk grej är att spela in olika kommandon till hundarna. Jag har t ex spelat in: "Ska vi gå ut, ska vi åka bilen, mat" Fungerar väldigt bra men okej lite småtrist. Vidare i min digitaliserings era är att jag nu lagt ut mitt liv i Google´s kalender både privat och schemläggning. Använder mig av Google´s notebook, reader, talk osv. Sedan är det bara att synkronisera alla datorer och mobiltelefoner och vips så behöver man inte komma i håg någonting alls. Nu återstår det att se om mitt liv blir lättare. Lovar att jag ska rapportera om detta senare. Vårt DIGITALA-villalarm verkar ha fått fnatt. Tydligen bara när jag inte är hemma. Maken hade kommit hem efter arbetet. Larmat av. Börjat städa och dammsuga i sådär 2-3 timmar. När han sedan skulle ner i källaren löstes larmet ut och gick inte att stänga av. Securitas ringde och kontrollerade vad som stod på. Maken ringde till arbetet och undrade koder och hur man tryckte men hur han än tryckte så slutade det inte. Hjälpte inte ens att dra ut elsladden eller telefonen. Det fick stå så tills jag kom hem efter ca 3 timmar. Gissa om hela familjen var nära sammanbrott. Tydligen räckte det med min närvaro. Jag tryckte in koden och allt tystnade och blev normalt igen. Självdiagnostiseringen rapporterade "Funktion normal". Tydligen är väl tanten i burken tänd på mig. Jag måste förklara att jag är gift och har barn. Grillparty i morgon med arbetet. Ska blir kul. Bestämt på stranden vid Majas, Varberg. Hoppas bara vädret är med oss. Kanske ska damma av min DIGITAL-kamera också så kanske några bilder kan dyka upp här. Tills vi ses Sadoma Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

Arbeit

Precis nedkommen från vinden. Satt och slösurfande innan arbetet men värmen blev olidlig och ögonen började gå i kors. Antingen så gällde iskalla dropp intravenöst eller nerkylning. Så kom jag ihåg att jag köpt en snygg fläkt när vi bodde i lägenheten. Inte vilken fläkt som helst utan en med super kapacitet. Den är som en stor byggfläkt när den startar och låter som ett propellerplan. Det är nästan så att man måste skruva den i golvet för att den inte ska fara i väg. Vi hade extremt varmt i lägenheten typ 250 grader men om vi hade 250 grader där så har vi nu 670 grader i huset. Jag lyckades baxa ner fläkten genom vindsluckan, balanserandes på en stege. Nu sitter jag här förnöjt och svalkar mig. Omkring flyger diverse papper och Post-It lappar men jag känner mig lite svalare. Nu ska jag bara orka arbeta också. Allting tycks vara en väntan på att få arbeta. I varje fall känns det så idag. Jobbhelg. Egentligen gillar jag att jobba helg. Vara helt för mig själv och fatta mina egna beslut. Troligen skulle jag må allra bäst om jag inte hade några arbetskamrater alls men jag måste ju erkänna att det är ju lite trevligt att ha någon att prata med då och då men jag antar det är det som snabbtelefoner är till för. :-) Med panik på tangenterna valsar mina fingrar runt bland bokstäverna för nu måste sängen bäddas, tvätten hängas upp, locket läggas på brunnen, hundarna köras till svärföräldrarna. (jo det är sanning det där med brunnen)

Tack ska ni ha, Hej!

Morgonens Alarm

Klockan är 07.00, visserligen torsdag men ändå ledig dag innan helgens arbete. Hundarna börja skälla lite och man vaknar sömndrucken till. Det är ju bara byggnagsarbetarna som kommer, inget att bry sig om. Jag bestämmer mig för att somna om en stund till. En stund senare går larmet av. Hela huset väcks av en siren så hög så att öronen börjar blöda. VA? Vad har jag gjort? Var är jag? Travande försöker jag springa till centralenheten som är väl dold. På vägen dit ramlar jag över hundar, katter, mattfransar. Var är den nu? Vad gör jag? När jag kommer fram noterar jag att den håller på att larma iväg. Jag drar i panik ut väggkontakten. Det hjälper inte den fortsätter... J-vla skit. Batteridrift. Hur stänger man av?? Jag är slö i hjärnan, letar efter instruktionsboken. Efter nervöst bläddrande hittar jag. "Återställning av utlöst larm" Diverse knapptryckningar och koden.... Väntar... inget händer... Trycker en annan kod som man skall trycka när larmet ej är igång. Det verkar fungera. Tutandet slutar. Jag går och lägger mig igen. Tänker på arbetarna i källaren. Kanske skulle ner och förklara... Telefonen ringer Jag svarar skärrat, mitt telefonnummer. -"Det är från Securitas vi har emottaget ett larm från fastigheten... vänligen uppge återkallningskoden..." -"Jaha" säger jag. "Jo ni förstår..." börjar jag svamla ni kan inte ha fått den ännu för jag skrev på avtalet i går och skickade den på posten. De tömmer inte lådan fören halv sex och ni bör ju ha fått kuvertet idag men inte så här tidigt. -"Har du någon kod?" säger damen i luren lite tröttsamt. -"Ja jo visst har jag en kod men hur vet ni att jag har den koden som jag säger?" Jag märker hur damen blir mera otålig. Tänker att snart lägger hon på och skickar ut väktare. Fast de sa ju igår på telefon att de kommande 2 veckorna är en inlärningsperiod och de har lite mera överseende och tålamod. Jag stammar tveksamt fram min återställningskod i luren. Försöker låta övertygande om att det är faktiskt jag som är ägare till huset och jag bor här. Vill skrika ut: "JAG BOR HÄR, LOVAR! JAG ÄR INGEN TJUV!" Damen säger nej du har nog rätt vi har inte fått dina dokument ännu men nu vet jag att det var falsklarm. Ha en bra dag! Hej då! Med ett klick la hon på luren. Klockan: 07.15. Jag vill bara låsa in mig i ett mörkt rum. Dra täcket över huvudet. Usch ska det vara så här jobbigt varje gång. Jag vill inte vara alarmerad längre.

I am alarmed

Ledig dag och 50 grader varmt utomhus. Stranden tänker ni men Sadoma tänkte, idag ska jag ägna mig åt att installera villalarmet. Efter många svettiga stunder, borrande och svärande så var alla detektorerna på plats. Sista momentet att dra fram kabel från sirénen till centralenheten. Denna är dragen genom ett par väggar och när jag stod vid centralen och dragit ut sladden till lagom längd vänder jag mig för att hämta ett verktyg. När jag vänder mig tillbaka är sladden tillbakadragen. Drar ut den igen men någon drar emot, hårdare och hårdare. Till sist blir Sadoma förbannad och smyger tillbaka, där står Mosse, katten alltså och tycker det är döroligt att dra sladd!!! Sadomas tålamod äro kort vid detta lag så Mosse blir tillfälligtvis förvisad till sovrummet. Till sist programmering av larmet. Tyvärr kom vi inte så bra överens centralen och jag för kvinnan i burken, (ja automatrösten i centralenheten alltså) lämnade inte samma svar som det stod i instruktionsboken. Inte bara det hon svarade olika för varje gång. JO jag tryckte på exakt samma knappar hela tiden. Men till slut så bad jag på mina bara knän, fungera nu så kan vi kanske hitta på något nån kväll! Jag kysste enheten ömt. Då fungerade det. Nu antar jag att jag måste gå på date med centralenheten. Måste skaffa ett namn på henne först, "Nettan" kanske? Men nu ikväll kan jag i varje fall gå till sängs invaggad i en falsk trygghet att ingen kan överfalla mig. Livet är nämligen endast en kuliss. ;-) God natt och jag säger som min idol Hyacinth Bucket: "I want you to be the first to know: I'm going to be alarmed." Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

Loppisfynd

Dagens loppisfynd.
Dokumentförstörare, plastback, varningstriangel, dukar, räknare, besticklåda, vattenkanna, tavla

I väntan på i morgon

Sitter åter här. Maken arbetar även idag så jag ska passa på att njuta men även få saker gjorda. Igår kom vi efter många om och men till Mångfaldens second hand/loppis/auktion. Tog ett tag att hitta efter som jag ännu inte fått köpa någon gps! :-) Men till slut. Den låg i byns gamla skola i Drängsered. Det fanns massor av pinaler och saker. Kartonger staplade längs väggarna eftersom det nästan fanns för mycket grejor och ingenstans att packa upp. Maken lyste upp som en pojk på julafton som nyss insett att han fått en bilbana. Själv skippade jag allt i tyg och for direkt till något av prylrummen. 4 skolsalar hela med datorer, snabbtelefoner, kassaapparater, tv, radio "you name it, they got it". Tyvärr så fick jag inte hem någon kassaapparat den här gången. Inte för att jag behöver ytterligare en men det hade ju varit lite skoj. Vi hittade dock lite fynd och för en gång skull var jag inte färdig snabbare än maken. Där fanns tillräckligt med saker att titta på innan jag tröttnade, och det händer inte ofta! Kan verkligen rekommendera ett besök, dessutom är personalen väldigt trevlig och serviceinriktad och sånt uppskattas av Sadoma. :-) I går ringde jag till min bästaste vän Ewlos, ja han heter naturligtvis inte så men eftersom jag föredrar smeknamn så får han heta så, förresten så är det hans eget påhittade smeknamn. Nåja nog babblat om detta. Ville bara säga att det var ett tag sedan jag pratade med honom och saknar honom väldigt mellan varven. "I love you söstra" (internt...) Har även lagt till en länk till ett fotoalbum. Bara lite nonsens bilder men det ska så småningom blir lite intressantare. Slutligen vill jag passa på att gratulera Mugabe till valet. Det verkar vara så praktiskt med ett val som bara har ett alternativ. Men ett litet tips till den "nyvalde" presidenten. Varför inte införa automatisk röstning också. På det sättet skulle man kunna ha 100% valdeltagande och dessutom minimera kostnaderna. Tills nästa gång. Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

Ensam dag vaken

Det har varit en tyst och smygande dag, maken jobbade natten och har sovit hela dagen. Makalöst vad jobbigt det är att låta bli att låta. Det har blivit framför datorn hela dagen. Försöker lära mig mera om indexering och själva blogspot. I morgon är vi faktiskt lediga tillsammans. "Kryss i taket" Det är tyvärr inte ofta som det händer numera pga av alla djur som måste tas om hand. Tänkte vi skulle åka på auktion och loppis i Torup, av alla ställen. Det verkar lovande. Egentligen är det livsfarligt att åka på sånt med Nick. Han drar alltid hem en massa skit och bråte och oftast sådant man inte behöver. Nåja det ska bli kul. Kanske kunde prova att lägga in lite bilder från mobilen. See ya!

Ensamkväll

Sitter ensam medan min ärade sambo arbetar natten som en blå. Vad göra? Har säkert massor att göra som jag förtränger men nu har jag fastnat framför datorn och lyssnar intensivt till Romänska folkvisor. "Hora Miresei" skriks ut ur högtalarna och jag bara njuter för fullo. Funderar om jag har batteri i lurarna så att jag kan diska grytor och gå ut med hundarna. Måste undersökas. Huset är nu färdigmålat med linoljefärg. Hoppas det blir blir lika bra som alla påstår. Nåja återstår att se. Bara fönsterna kvar. Gud nåde Vajleth säger jag bara. :-) Hoppas att takläggarna anländer snart. Det verkar vara ett evigt pågående krig med diverse hantverkare. Ett krig man bara inte kan vinna. Det är egentligen lika bra att ge upp. Hade det inte varit för min kära sambos tålamod hade man väl hängt i ett rep i trädgården. Det skall tilläggas att min sambo inte precis är välkänd för sitt tålamod men när det kommer till huset förvandlas han till tålmodigheten själv. Nu bör jag väl börja med sysslorna och lyssna vidare. Jag har placerat min blogg i Långås på bloggkartan.se

Kooperationen

Blev ju inte så mycket skrivande här inte men tänkte ta tag i detta nu. Även om det inte är så intressant att läsa om icke-nyheter i Sadomas värld. Tyvärr så kom cancer och annat skit emellan men nu så håll till godo. Målningen av huset fortgår. Dessvärre akut utrymmning av hönshuset/vedbod beroende på för mkt skräp på dess vindsvåning. Tvärsbjälkarna hängde som blöta furor. Nåja det klarade sig men skidor, pulkor, sparkstötting fick åka ut tillfälligt. Varför har vi 860 par skidor? Efter dagens bravader så fick Sadoma panik i blicken när jag på självaste midsommarafton tittade på vägguret i hallen. Hade jag glömt och skruva upp klockan eller var klockan halv fem?!! Har var goda råd dyra och inget att betala med. Snabbt som ögat med automobilen till Falkenberg. Affär efter affär var stängd. Lite småsur på mig själv att jag inte handlat innan eller handlat tidigare på dagen. Kände att en reglering var nära förestående men så kom jag och tänka på Kooperationen. Foro dit och minsann så hade de öppet till klockan sex. Underbart. Sill, potatis, och annat som hör till. Hittade en intressant deckare med på halva reapriset. Nöjd och belåten mumsade jag på en Delicatobulle på väg till bilen. Mumlade stilla på väg ut i ingenmansland. "Gud välsigne Kooperationen"

Cornelis

Cornelis

Söndag

Ojojoj

Söndag och dessutom debut av något som närmast kan liknas vid en trött högstadieelevs försök till att skriva en uppsats vad denne gjort under sommaren som gått än en "blog" i riktig mening.

Nåja ni får alla stå ut och passar det inte så kan man ju alltid surfa vidare.

Jag sitter helt enkelt här och "författar" denna text helt beroende på att jag inte orkar att förta mig något annat. Med denna text försöker jag finna en sorts ursäkt att inte göra det jag borde åta mig att göra. En sorts undanflykt helt enkelt.

Vad är det då ni tänker, vad är det han borde göra såhär en Februarisöndagseftermiddag??

Jo att helt sonika montera ner julgranen och städa undan julsakerna.

Alla kulörta kulor och tomtar verkar stirra på mig. Stirra och skrika "PLOCKA NER OSS IDIOT! DET HAR FAN GÅTT NÄSTAN 40 DAGAR SEDAN JULAFTON"

Ångesten ligger som ett tjockt lager smog i huset. Jag vill, men orkar inte. Det har kommit till en punkt då jag bara helt passivt ignorerar alla tomtar, amaryllisar och elektriska ljusstakar. Jag har tom tänkt att om jag inte tänder julgranen och stakarna så finns de inte. Kanske....

Varje gång jag är ute och går med hundarna tittar jag in i folks fönster, letar efter minsta tecken till tomte eller någon juligt lysande elektriskt. För varje dag blir dessa tecken färre och färre.

Jag skyller allt på min make som verkligen älskar allt blinkande och kulört, vare sig det är julsaker eller annat. Bara det är broderat och glänser så kan det gärna visas upp.

För några veckor sedan hade jag orken att ta ner allt, men nu, nu verkar det ha övergått till just oro och ångest.

Maken säger: "låt det sitta uppe till lillajul". Va fan är lillajul och när inträffar det??? Säkert nått Halländskt.

Nåja jag ska ta ett par Panodil och börja med en enkel ljuslykta... sen kanske...